Ingen säger det men alla vet att fisk är bög
Jimmie Åkesson rör sig numera bara i folks undermedvetna
Det finns en rollfigur i Sopranos. Det finns många! Men en av dem som utgör sopgubbuniversat – där männens undermedvetna liksom också är deras sopor som de vadar omkring i, förutom maffiabossen Tony som är den enda som behandlar sina drifter och trauman hos en psykolog och därför är huvudpersonen – är Uncle Junior.
Junior är en beta-gangster. Han är för gammal. Men för fattig för pension. Juniors status sviktar. Han har gjort en klassresa neråt då han är bror till förra bossen Johnny, men i stället för att Junior tog över ledarrollen, blev Johnnys son Tony alfan. Junior gör allt för att klättra i rang, men fastnar på grund av sin brist på riz.
Ett av de beteenden som drar ner beta-Junior är ryktet om att han ”gillar fisk”. Det äventyrar hans manlighet och därmed status. Att Junior gillar fisk är kod för att han gillar att utföra oralsex på kvinnor och hur det nu spelar ut så blir det en anklagelseakt om att Junior är bög. Det är väldigt bra humor, att det skulle vara bögigt att dyrka det motsatta könet, men det är liksom det. Alla fattar att det är bögigt. Det är att vara halv man. Man skulle ju lätt kunna hävda att det är motsatsen som är bögig. Men det är det inte. Det har som ni förstår inte alls att göra med logik och rationalitet utan med vibb.
Det mörka vattnet som vill dra ner Jimmie, oss, förändra med sitt äckel
Jag tänker på det när jag hör Jimmie Åkessons lögn om att han inte äter ”något som varit i vatten”. Självklart har den mannen sörplat kräftor och självklart har den gossen tuggat sill. Så sant som han har druckit nubbe. Att han nu, i linje med gubbarna i New Jerseys fiktiva värld, avsäger sig det eventuellt bögiga i ”fisk” är genialt. Det är next level xenofobi. Det är främlingsfientlighetens poesi.
Det är att berätta om äcklet inför det okända, det mörka, ja både kvinnan och den andre, utan att behöva bli vulgär som tidigare, med groteska förslag om att riva moskéer eller strypa bidrag till Gaza för det kan främja terrorism. Nu är den perfekta metaforen här. Rasism som närmast är poetisk. Konsekvent spelar den på känslor men via det outsagda. Åkesson är i allra högsta grad delaktig i den nya poesitrenden, men verkar helt ta avstånd från den ironiska poesin. Han rör sig numera bara i folks undermedvetna. Inte äta nåt ”från havet”. Alltså det andra. Det som inte är jorden. Vattnet är det okända. Dyn där kräftor rör sig. Skrev … skrev Birgitta Trotzig det där? Det mörka vattnet som vill dra ner Jimmie, oss, förändra med sitt äckel. Sina grumliga intentioner.
Allt det framgår genom att säga att han inte äter fisk. Det är homofobt på ett folkligt sätt. Som subversiv reklam. Ingenstans sägs ordet bög men alla vet att det är bög med fisk.
Texten har uppdaterats.
