Nyfiket och ambitiöst om överlevare
Sandra Wejbro lyssnar på vittnesmål från Förintelsen
I lördags uppmärksammades Förintelsens minnesdag. För varje år som går försvinner ett av mänsklighetens största brott längre in i historiens skuggor. Podden Överlevarna har den beundransvärda ambitionen att mota glömskans mörker i grind genom att samla vittnesmål från offer för Hitlers nazism.
Journalisten Bernt Hermele och fotografen Cato Lein har finansierat sitt hjärteprojekt själva – 19 avsnitt sedan i höstas och cirka 40 planerade intervjuer under 2018 (en bok kommer också under våren).
Det som slår en är hur komplexa och mångfacetterade vittnesmålen är. Överlevarna delar en gemensam tragedi, men är i övrigt färgstarkt unika. Leon Weintraub berättar om fattigdomen efter att den deprimerade fadern, som förlorat en arm i en arbetsplatsolycka, begick självmord redan före kriget. Hur hans reaktion på den totala katastrofen, Auschwitz och lukten av brända lik, var att stänga av totalt. Inte ty sig till någon. Totalt amputera sorgen efter den mördade familjen.
Rosa Bornstein hade däremot sällskap i lägret av sin moster, som gömde henne i en likhög för att undkomma utrensningarna. Stella Tjajkovskij är en av få som överlevde gaskamrarna i Auschwitz. Bruno Frister har erfarenhet från hela åtta olika läger. Det ursprungliga paradiset existerade inte ens före kriget, och det ger berättelsen ytterligare dimensioner av liv och igenkänning.
Amerikanska Holocaust memorial museum har samlat några vittnesmål i sin serie First person, men i ett svenskt perspektiv är Hermeles och Catos satsning troligtvis unik. Hermele är nyfiken och driver på sina intervjuobjekt, ber dem förtydliga sig och beskriva sina känslor när de tappar tråden. Därför är det extra synd att ljudet i vissa avsnitt är plågsamt undermåligt. Viktiga vittnesmål försvinner i det burkigaste av burkljud och pipande mobiltelefoner.
På sin hemsida letar ”Överlevarna” efter finansiärer som kan hjälpa dem. Dags att skramla till anlitandet av en skicklig ljudproducent.
