Kristersson låtsas inte om lagen om minoritetsspråk
Martin Aagård: När ska Moderaterna börja argumentera för sina hårdare språkkrav?
I dagens partiledardebatt fortsatte Ulf Kristersson sitt tjat om att ”I Sverige pratar man svenska”. Ja, det måste kallas tjat eftersom han inte ens argumenterar för sin sak.
Här finns bara ett innanför och ett utanför. Svenska och icke-svenska. Kan du uttala ”sked” så kan du få ett jobb. Vilket jobb? Ett svenskt jobb!
Han rör sig inte bara i cirklar, Ulf Kristersson låtsas dessutom inte om att Sverige har en lag om minoritetsspråk. En lag som stärktes så sent som 2010. För varför ska nya svenskar tvingas tala svenska när inte ens de infödda gör det?
Vill Moderaterna alltså ta bort lagen?
I sånt fall måste Kristersson börja motivera sin åsikt lite bättre.
Samiska svenskar får i så fall överge tragglandet med att föra sina språk vidare till kommande generationer. De får artigt tacka kolonialmakten för att de ändå fick några år då staten ville bevara denna unika kultur.
Idag finns inte många som enbart pratar jiddisch i Sverige. Men borde inte detta språk som utrotades förra gången Europa sveptes med i nationalistiskt svärmeri inte skyddas just därför? Av ren princip? För att påminna kommande generationer om vad nationalismen är kapabel till?
Hur gör vi med de finska invandrare som aldrig lärde sig svenska eftersom mångkultur var en självklarhet i det gamla Sverige? Tvinga åttioåringarna att plugga sje-ljudet?
Hur gör vi med Romani, ett av världens mest förföljda språk? Har Sverige en skyldighet att ge det en fristad?
Ulf Kristersson har såklart inga svar på detta. Hans tjat är till stora delar ogenomtänkt populism.
Kristersson målar upp ett Sverige där språket är den stora nyckeln till jämlikhet. Det är klyftigt. Bördan att göra sig jämlik ligger på den som tragglar med svenskan. Ett billligt sätt att lösa integrationen.
