Poddarna som lever på våra känslor

Sandra Wejbro: Äkta eller inte spelar ingen roll – ilskan bygger varumärke

avSandra Wejbro

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Jakob Öqvist och Jonas Nilsson har podden ”Off limits”.

De senaste veckornas största snackis i den svenska poddvärlden är utan tvekan Daddy issues-avsnittet som urartade i bråk mellan de två Juliorna. I korthet var Julia Lyskova förtvivlad och Julia Frändfors bemötte henne på ett sätt som vissa kallat kallt, andra rakt och oförljuget.

Varför tjata om att åka in och ut från psykakuten samtidigt som man inte gör något åt saken, som att sluta dricka? Frändfors hade uppenbarligen fått nog och hennes uppläxning av en gråtande Lyskova är jobbig lyssning, oavsett vilken sida man sympatiserar med.

Lika fint som det först var obehagligt blir det när båda inser vilken återvändsgränd de hamnat i, Frändfors tar ett steg tillbaka och Lyskova lugnar ned sig.

Som social och psykologisk studie är bråket fascinerande. I ett bredare perspektiv framstår känsloutspelet också som en extrem manifestation av en ytterst samtida medielogik. Rent krasst: Att engagemang säljer.

Perfect Day Media, den plattform som driver Daddy issues, insåg naturligtvis detta och deras största podd Alex & Sigge pratade om bråket och kallade det uppfriskande och ”ärligt”. Rimlig nyhetsvärdering men också smart reklam.  Även tidigare PDM-podden Della q, numera hos Spotify, ägnade ett stort segment åt Juliorna.

Hur äkta bråket än var blev det snabbt en handelsvara i jakten på lyssnarnas uppmärksamhet.

Hetsen att få oss att känna saker är uppenbar även i Off limits, en snackpodd av Bauer Media med de två Rockklassiker-programledarna Jonas Nilsson och Jakob Öqvist. Trots sin etablerade position, avlönade av ett medieföretag, intar de en outsiderroll och rasar mot det mesta i samhället, inte minst SVT och miljöpartister.

Det ska var buffligt, obekvämt och osmakligt – här är det edgy att säga att någon ”viftar som en invalid som sitter i rullstol och vill ha ännu mer bidrag”. Förutom att den odlar en förutsägbar kommentarsfältsretorik är det just ilskan som slår mig. När det skämtas pendlar tonen från passivt aggressiv till bara aggressiv.

Kanske är deras raseri på allvar men de vill också bygga en stor podd på att göda lyssnarnas ilska. Våra känslor kapitaliseras, hur länge vill vi spela med?

ARTIKELN HANDLAR OM