Festival och blå skandal
Ulrika Stahre om ett kulturkalas och ett ödesdigert misstag
När sommaren lackar mot höst är det stadsfestivalernas och kulturkalasens tid. Så också i Stockholm, över vars centrala områden doften av flott och socker ligger tung. Årets konstsatsning Choreographies of the social, i samarbete med Statens konstråd, blir svala små oaser att söka upp, men frågan är hur de fungerar som konst i det offentliga rummet.
I reaktorhallen på KTH visas Jonas Staals Interplanetary species society, medan de flesta andra verk finns runt festivalens hjärta nära Norrbro och Skeppsbron. Cecilia Parsbergs Tiggandets kör och Givandets kör utgör ett blickfång ut mot vattnet liksom Shilpa Guptas verk Vi förändrar varandra (som kommer att få en permanent plats utanför polisstationen i Rinkeby senare i höst). Den kollektiva radiopjäsen Our movements are loud förlorar sig bland okoncentrerade glassätare.
Att ta konsten till publiken och framför allt utsätta människor för något oväntat och kanske omskakande är en pedagogisk metod som länge varit i ropet. Konsten ska inte vara dekorativ, en utsmyckning ägnad att försköna. Den ska smyga sig på, men ändå inte eftersom den presenteras med tydliga skyltar.
Satsningen Choreographies of the social tematiserar vår gemensamhet, det som får oss att existera tillsammans, även över artgränser. Projektet blir nästan religiöst av den tillit som verken uttrycker. Jag hoppas verkligen att de inte drunknar i konkurrensen med festivalens mycket starkare och mer högljudda koreografi av kickar.
Samtidigt som kulturfestivalen öppnade, i tisdags, kom nyheten att ett gatukonstverk som anses vara världens äldsta, det nästan 30-åriga Highway i Rågsveds centrum, av misstag målats över med blå färg. Alla tvår sina händer, från lokalpolitiker till fastighetsägare och skulden läggs på en nyanställd som ”missförstått”.
Nå, hade inte nolltoleransen dominerat i Stockholm så länge, så hade gatukonsten haft en högre status och detta ”missförstånd” hade inte uppstått.
Redan i tisdags kväll gick människor samman för att rädda konstverket. Ett gemensamhetsprojekt långt bort från city och kulturfestivalen. Socialt, utan koreografi.
