Althögerns nya slagfält – kyrkorna
Tomas Poletti Lundström om SD och korståget för ett kristet monokulturellt Europa
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2017-09-13 | Publicerad 2017-09-11
På söndag går Sverige till kyrkoval.
För Sverigedemokraterna är det ett viktigt val, både av taktiska och ideologiska skäl.
Ett engagemang som delas av den amerikanska alternativhögern.
”From this moment on, it’s going to be America first.” Orden som uttalades av den nytillträde amerikanske presidenten under dennes installationstal i januari ekade hotfullt över världen.
Den amerikanska radikalnationalismen hade tagit jättekliv när dess förespråkare i den så kallade alternativhögern burit fram sin egen presidentkandidat till Vita husets portar. Bland alternativhögerns nätaktivister bubblade entusiasmen. Nationalismens löften skulle nu kanske kunna uppfyllas.
Iögonfallande för den amerikanska nationalism som alternativhögern förespråkar är dock inte enögd patriotism och amerikansk chauvinism. I stället är det engagemanget för det ”kristna Europa” som står ut. Ett engagemang som har sin grund i ideologiska utbyten som pågått under flera decennier, och som sedan ett par år tillbaka genererat allt djupare band mellan nationalister på bägge sidor Atlanten.
I stället är det engagemanget för det ”kristna Europa” som står ut.
I maj i år lanserades sajten Nordisk alternativhöger efter en längre tids samarbete mellan svenska radikalnationalistiska ideologer och företrädare för delar av den amerikanska alt-right-miljön. Den före detta sverigedemokratiske riksdagsledamoten och kanslitjänstemannen Christoffer Dulny styr nätsatsningen tillsammans med Daniel Friberg, medgrundare till flera radikalnationalistiskt orienterade internetsajter, tankesmedjor och förlag. Med titeln ”strategisk rådgivare” ingår i ledningen också den person som lanserade själva begreppet alt-right: amerikanen Richard Spencer.
De engagerade personerna är ett talande exempel på hur den radikalnationalistiska miljön bör förstås just som en miljö. En mylla där olika falanger samexisterar och drar nytta av varandra. Missionen för Nordisk alternativhöger blir på så vis en sorts radikalnationalistisk ekumenik, en dröm om ett mångfacetterat ideologiskt och taktiskt samarbete mellan såväl sverigedemokratiska väljare som nationalsocialisterna i Nordiska motståndsrörelsen.
Begreppet alt-right eller alternativhöger är självbetecknande, det används av personer som själva ingår i den radikalnationalistiska miljön. Alternativhögern är å ena sidan ett välkammat försök att återlansera idégods som hämtats från den historiska fascismen och nationalsocialismen.
Å andra sidan är det en ironisk miljö som skickligt använder sig av sociala medier, nätkultur och trendkänsligt effektsökande underfundigheter. Internetforumens memes (remixade bilder med sarkastisk text) är ett framträdande uttryck för alternativhögerns taktik och utveckling. Genom denna internetfokusering illustreras med andra ord en hypermodern sida av alternativhögern. Samtidigt söker flera av miljöns ideologer inspiration i det de ser som europeiskt traditionellt kulturarv. En del av detta föreställda kulturarv sticker ut som särskilt viktig för denna vår tids fascism: den kristna kyrkan.
Till skillnad från hur Tredje rikets nationalsocialister betraktade kyrkan som ett problem att neutralisera eller som ett medel att utnyttja, ses kyrkan ofta av vår tids radikalnationalister vare sig som entydig fiende eller simpelt verktyg. Den kristna kyrkan har ett värde i sig själv.
Men alternativhögern och de radikala nationalisterna skiljer sig samtidigt från den konservativa amerikanska högern och dess intresse för evangelikalism, det som i Sverige brukar betecknas som frikyrkor. I stället har den svenska radikalnationalismen spänt ögonen i kristendomens klassiska maktfaktorer, de historiska kyrkorna.
Bland miljöns ideologer har detta intresse lett till att flera konverterat till den romersk-katolska kyrkan. Särskilt engagemang har de för traditionella katolska idéer. ”Katolska kyrkan har historiskt sett varit den starkaste motkraften till de revolutionära och modernistiska krafter som ödelägger Europa” skriver Nordisk alternativhöger på sin sajt.
Tankarna går igen hos fler aktörer. Sedan ett par år tillbaka driver en tidigare aktivist i Nationaldemokraterna och företrädare för Nordisk Ungdom organisationen Dackeinstitutet, som marknadsför ultrakonservativa katolska idéer.
Samma linje har Jonas De Geer, mångårig skribent med tidigare engagemang i Nationaldemokraterna, som talare på Salemmanifestationerna och som medgrundare till det nationalistiska mediehuset Motgift. Han är själv katolik och återkommer ofta till hur den romersk-katolska kyrkan började, som han uttrycker det, förstöras inifrån i samband med andra Vatikankonciliet på 1960-talet.
Kyrkan ses också som en potentiellt enande faktor för Europas ”folk”
Konciliet, ett kyrkomöte som lade grund för kraftfullt reformarbete och uppdatering av kyrkans lära och praxis, var enligt De Geer resultatet av en serie ihärdiga attacker och infiltrationsförsök från mäktiga ”judiska” intressen. Genom dessa intressens lyckade komplott öppnade kyrkan dörrarna för sexuell lössläppthet, liberala abortlagar och mångkulturalism i hela västvärlden. Europas fullständiga degenerering var på så vis ett faktum, enligt De Geer och hans meningsfränder.
De radikalnationalistiska katolikerna i Sverige har med andra ord det gemensamt att de drömmer om en ren katolsk kyrka. En kyrka med reellt inflytande – där traditionalism, värdekonservativa frågor och anti-judiskt arbete står högt på agendan. Kyrkan ses också som en potentiellt enande faktor för Europas ”folk”, ett slags alternativ till det liberala EU-projektet och socialisters internationella solidaritetsarbete.
Även bland radikalnationalister som kallar sig själva ”socialkonservativa” är kyrkan i fokus. Med orden ”tro och tradition” sammanfattar de främsta företrädarna för denna ideologiska strömning, Sverigedemokraterna, sitt budskap i en kampanj inför det stundande kyrkovalet. På flera sätt alltså samma tanke som återfinns hos de radikalnationalister som vurmar för den romersk-katolska kyrkan. Men för SD är det Svenska kyrkan som gäller, inte minst genom det idoga arbetet med att få in representanter i dess olika organ.
Men Sverigedemokraterna intresserar sig inte enbart för Svenska kyrkan av taktiska skäl. Likt de katolska radikalnationalisterna söker sverigedemokratiska ideologer bakgrunden till samhällets tänkta sönderfall i kyrkans historia. En degenererad kyrka leder till ett degenererat samhälle. För denna tanke söker man inte sällan stöd i Bibeln.
Sambandet mellan svensk radikalnationalism och den amerikanska alternativhögern är klarlagt sedan tidigare.
Detta fick partitoppen Mattias Karlsson uppmärksamhet för efter att han publicerat ett inlägg på sin blogg där han varvat nationalistisk historieskrivning av Svenska kyrkan med bibelteologiska utläggningar.
Sambandet mellan svensk radikalnationalism och den amerikanska alternativhögern är klarlagt sedan tidigare. I takt med att de båda miljöerna får allt mer självförtroende ökar behovet av att belysa deras ideologiska intressen. Ett sådant är engagemanget för ett monokulturellt kristet Europa. Detta ideologiska fokus har kommit att bli en av radikalnationalismens nya paradgrenar.
För tillfället finns inga tecken som tyder på att det är ett engagemang som avtar i styrka. Tvärtom kan kyrkor och kristna samfund komma att bli ett av nationalismens viktigaste slagfält.
Tomas Poletti Lundström
Doktorand i religionshistoria vid Uppsala universitet
