Utøyamonumentet stoppas av regering
Ulrika Stahre om hur grannar fått bestämma
Processen att resa minnesmonument brukar bli såriga. Utøya-monumentet är inget undantag, kanske är dess historia rent av en av de värre. Jonas Dahlbergs verk Memory wound utsågs efter en tävling redan för över två år sedan. Verket är ett både storslaget och känsligt ingrepp i naturen: ett fyrtio meter långt och tre meter brett snitt tvärs över halvön Sørbråten, med offrens namn inristade på den vägg som skapas av snittet.
Sorgens och förlustens avstånd speglas i rummets och vice versa. Genom att flytta träd från Sørbråten till Oslo ska ett band också skapas till de ofta bortglömda offren där.
Av detta fina verk har blivit intet. Nu har den norska regeringen beslutat att stoppa det. Skälen är de stora protesterna från de närboende, som tagit sig uttryck i utdragna rättsprocesser.
Att ett offentligt verk, ett monument av nationellt och internationellt intresse, kan stoppas på det här sättet av missnöjda grannar är djupt problematiskt. Som om den geografiska närheten skulle ha ett tolkningsföreträde. De som är närmast monumentet, nämligen de överlevande och de anhöriga till offren, stödjer Dahlbergs konstverk.
Det finns faktiskt inte ord nog att beskriva hur pinsamt detta är för den norska regeringen. Om det inte var så tragiskt skulle det vara en riktig Norgehistoria.