Den trygghet nostalgi erbjuder är bedräglig, den gällde inte alla
Anna Andersson om nostalgivågen på film och tv
I osäkra tider är det frestande att blicka bakåt, mot det redan kända.
Men favoriter från förr kan också påminna om att världen blir allt bättre.
Arrested development, Gilmore girls, Twin peaks, Will & Grace – när streamingkanalerna Netflix och HBO bestämde sig för att bli storspelare på tv-marknaden satsade de stort på nostalgi och gav nytt liv till flera nedlagda serier.
Att locka med något redan välkänt är ingen dålig idé för att få folk till nya plattformar. Men även Hollywood spelar säkert och satsar gärna på det redan bekanta. Därifrån kommer idel reboots, prequels och sequels – utan att googla skulle jag faktiskt inte kunna svara på hur många Star wars-filmer det finns eller hur många seriehjältar som fått liv.
Till stor del handlar det om en bransch under omstöpning, där man inte vill ta ekonomiska risker. Men jag tror att i osäkra tider så vill även publiken ha säkra kort. Det bekanta inger trygghet – det är lite som att ha facit på hand, inga obehagliga överraskningar.
Men ibland kan en reboot, uppdatering, av en film eller en serie faktiskt leda till det motsatta, att man skakas om. Det var till exempel rätt obehagligt att läsa de våldsamma reaktionerna sommaren 2016, när det kom en ny Ghostbusters, med bara kvinnor som spökjägare. Så mycket aggressivitet över en film? Har vi inte kommit längre?
Fast jo, en bit har vi ändå kommit. Netflix (igen) har blåst liv i den gamla makeover-serien Fab 5, där en snubbe får hjälp av fem homosexuella män att snygga till sig. När den hade premiär 2003 var den amerikanska hbtq-rörelsen på gång men hade fortfarande mycket kvar att kämpa för – först 2015 fick homosexuella i hela USA gifta sig, till exempel.
Nu, femton år senare, har många rättigheter vunnits men de måste också försvaras, i ett mer polariserat samhälle. Som seriens modeexpert Tan France säger: ”Originalserien kämpade för tolerans. Vår kamp handlar om acceptans”.
Följaktligen har de lämnat det gay-vänliga New York och åker nu omkring i Södern. Föremålen för deras omsorger inbegriper en skäggig vetaranbilfantast och en polisman med en ”Make America great again”-keps i garderoben. Det blir tydligt att mark har vunnits men att kampen måste fortsätta.
En annan sak som blir tydlig är att allt inte var bättre förr. Den sköna trygghet som nostalgi erbjuder är bedräglig, den gällde inte alla. Men saker kan bli bättre, om vi kämpar för det – och den kampen kan föras även med skäggtrimmers och en perfekt sangria.
