Det är samhället ni hatar – inte Margaux Dietz
Influencern illustrerar bara ett land som pissar på de svaga
Det är cykliskt. Det kollektiva hatet mot en influencer blossar upp som folkets egen puls. Men lyssna, det är inte de blonda smala rika tjejerna ni hatar – ni hatar samhället.
Efter valet är Sverige en kuslig plats. Grunden som murats som staten bygger sin nya politik på är att människor är olika värda. Det är alltså ingen omskrivning. Det står i ett avtal skapat på ett slott. Inte visste vi att vi skulle få en statlig sanktionerad fascism, och så snabbt, när M och SD röstades fram att leda landet. Inte heller de blåa önskade detta.
För så här är det: Människan vill väl. Jag vill tro att punkter om att skilja på invandrare och svenskar på det sätt Tidöavtalet gör förkastas av de flesta moderater och liberaler, inte bara sossar och vänsterfolk. Men allt detta är grumligt. Det är snarare en vibe än ett uttalat nej.
Inget motstånd från folket är formulerat än. Det är känslor mer än tankar med konturer. Alla normala känner ju att det är fel att man ska kunna utvisas på grund av dålig vandel, men det är svårt att formulera då det inte finns någon annan ideologi att sätta emot just nu. Det blir nästan som ett privat problem. Man känner som individ att det är fel och inte förvånande har yrkesmänniskor i vården och lärare meddelat att de kommer utföra civil olydnad hellre än att tjalla till staten på någon i utsatt position.
En medmänniska vill inte ta bort straffrabatten från barn i utsatta områden som begår brott, utvisa en utländsk hora och om en person ligger utslagen och blodig i en trappuppgång ska hen få vård, inte häcklas och överlämnas till auktoritära instanser. Ja så som Margaux Dietz gjorde. Det hon gjorde var i samklang med nuet.
Hon gjorde vad den nya SD-beroende regeringen vill att vi ska göra med folk som inte sköter sig. För till skillnad från vänstern har de högerextrema ett tankegods att luta sig på. De hann först. Och eftersom vi andra helt är utan blir det svårt att opponera sig. Vi känner att det är fel, men våra känslor bär ingen dräkt. Låt mig vara övertydlig; Margaux är en projektion. Samhället har sanktionerat att på statlig nivå pissa på svaga. Hon illustrerar nuet. Och så klart blir det hatstorm. Jag ber er nu lugnt och sakligt. Hata de som försöker göra beteendet till norm, inte influencern som gestaltar det.
Det är som om både vårt språk och våra reaktioner för verkligheten är prematura. Vi är precis i början av den nya tiden efter ett val där internationell media rapporterar om att ett parti med nazistiska sympatier vann. Det är genant, men det är inte det värsta. Det värsta är det fascistiska manifest som gör människors olika värde till en norm, inte en avart. Jag tror det är för djupt och allvarligt och för sjukt för att reagera proportionerligt på. Men vi, medborgare, vill reagera, och såklart, för vi är inte fascister. Vi var bara trötta på såssarna.
Därför reagerar man på Dietz i stället. Hon får klä skott för sorgen. Men tro mig, det ni vill är att störta regeringen. Det vi kan är att stena en influencer. Margaux är en symbol. Hon blir tydlig i en värld som är för svår att angripa. Exakt samma hände när Isabella Löwengrip efter valet sa att det var synd om högern. Mobben lät sig inte väntas. Lejonets käftar högg. Men problemet var såklart inte en plump influencer. Det är det aldrig. Inte nu och inte den gången heller.
Problemet är att Ulf Kristersson bröt löftet om att samarbeta med nazister. Att de tar bort straffrabatten. Att de kan fängsla barn. Att de har infört visitationszoner. Sanktionerad rasprofilering. Att medborgare kan bli utvisade för att vara människor, det vill säga som felar. Men vi gör inte revolution. Vi avsätter inte Jimmie. Vi klagar på en influencer som representerar Jimmie. Och det känns bättre. Det känns som nåt har hänt? Vi tog ställning? Inget har hänt. Billström säljer ut kurder i dag med. De lägger ner BVC i förorterna. Återvandring står på schemat. Kulturskolan blir av med sitt stöd. De höjer apanaget. Osv osv osv.
