Här är allting grymt
Sedvanlig ångest i felfri tidskrift
Det grymma svärdet #23 börjar med dunderhonung av Per Thörn, novellen Slumpens vålnad där tiden einsteinskt flyter fram och tillbaka. (De (nationella) staterna som ersatts av internet och (millenial-generationens) rastlösa resmönster skapar kulissen för (oändliga) parenteser.)
Vi hoppar mellan två svenskor på ett berlinskt spätkauf och Tanja i Oaxacas utkanter som gör podcasten de lyssnar på. Det är kul, modernt och smart, och bara det faktum att den diskuterar Slavoj Žižeks tankar om olika europeiska länders toaletter borde få det att rycka i varje svensks läsmuskler.
Numret fortsätter starkt: Allmänbildning i form av konstnären Magdalena Nordins djupdykning i Darkweb-internet. Där samsas pedofiler och visselblåsare med mördare i svårhackade nätverk.
Bra ångestserier av Ester Eriksson som snart bokdebuterar (spännande!), och en kul text om att vara tonårig graffare, av Mats Kejonen. Diktsviten om Fittan Karlsson av bokaktuella Klara Wiksten bara måste alla läsa, med rader som ”Idag har det varit dåligt / Det var nån gynekolog eller va det var som stack in nån grej / rakt upp där jag har sorgen”.
Johannes Nilsson diskuterar hur porren har utvecklat internet och hur Facebook dödar hans kreativitet, ett utdrag ur Den onödiga samtiden (Lystring, 2016).
Det grymma svärdet dryper som vanligt av ångest, innerstadströttma och samtidskritik och jag kanske borde skriva att något i numret är dåligt också, men jag kommer inte på nåt.
