Oroa er inte för läsningen, oroa er för romanen
Det vilade ett slags existentiellt mörker över årets bokmässa
Det svävade ett moln över årets bokmässa. Och jag menar inte det högst påtagliga moln som dränkte stan i ett sedvanligt Göteborgskt septemberregn. Nej, det vilade ett slags existentiellt mörker över hela tillställningen.
Inte bara för att ett gäng högerextremister markerade sin närvaro genom att metodiskt trakassera sina favorithatobjekt. Veckorna innan mässan föll de dåliga nyheterna för bokbranschen lika tätt som regndropparna på Korsvägen.
Försäljningen av tryckta böcker minskar. Enligt DN råder det ”fritt fall”. Ljudböckerna äter upp en allt större del av kakan. Vilket kanske hade varit trevligt om de inte vore så förbannat olönsamma. Men värst av allt är att läsningen bland unga nått nya bottensiffror. Enligt de upprörda debattartiklar som skrevs efter att Medierådet presenterade en rapport i frågan, verkar ungarna ha lagt ner läsandet fullständigt.
Det hela börjar påminna om den perfekta storm som slog ut musikbranschen för drygt tio år sedan – när bolagen övergick från att sälja skivor till att publicera sig på streamingtjänster försvann de mellanstora skivbolagen lika snabbt som musikernas inkomster.
Det var en förändring som egentligen inte drevs fram av ett behov, utan av kapitalister som älskar ”disruption” – Silicon valleys kodord för teknikbyten som mer eller mindre tvingas på användarna.
Vinnarna kommer inte vara de som ger ut de bästa böckerna – utan de som lyckats få läsarna att teckna prenumerationer via autogiro
Efterfrågan på Spotify, Storytel och Netflix är ju egentligen ganska liten. Men trots att få vill ha tillgång till ett bibliotek med all världens musik, 500 deckare inlästa av Stefan Sauk eller 200 tv-serier som slutade sändas i mitten på 90-talet är det exakt vad många av oss idag betalar för varje månad.
Och när samma storm blåst omkull bokbranschen kommer vinnarna inte vara de som ger ut de bästa böckerna – utan de som lyckats få läsarna att teckna prenumerationer via autogiro. Du behöver inte veta särskilt mycket om litteratur för att lyckas med det.
Författarna blir förlorarna. När skivbolagen dog blev popmusiken snabbt en fritidsysselsättning för medelklassen. Det finns ingen anledning att tro att litteraturen kommer att skrivas av andra än de som har råd.
Men är verkligen själva läsningen utrotningshotad?
Om man till att börja med åtminstone läser vad det står i Medierådets rapport finns det anledning att tvivla på det.
Visst har ungdomarna svarat att de knappt läser böcker och tidningar, men 96 procent av dem använder sociala medier. Och vad man än tycker om det så är det där dagens textmalar håller till. Journalistiken är en av vinnarna på det beteendet – den har fler läsare än någonsin även om lönsamheten är låg. Dagens unga får i sig oerhörda mängder text. De ringer inte ens längre. De skriver och läser. Dessutom verkar de flesta förläggare överens om att facklitteratur aldrig går att sälja som ljudböcker. Så det finns många skäl att tro att vi kommer att titta på bokstäver även i framtiden.
När all annan läsning ryms i telefonen har romanerna börjat efterlikna telefonkataloger
Frågan är hur det ska gå för romanen. En tingest som under de senaste decenniet varit knepig att ha att göra med. Rent bokstavligt. Samtidigt som den blivit allt mer självbiografisk har den vuxit i omfång. Romanverk ämnade att göra avtryck omfattar numera tusentals sidor och säljs i oändligt långa serier. När all annan läsning ryms i telefonen har romanerna börjat efterlikna telefonkataloger.
På sätt och vis är det väl fullständigt Netflix-logiskt att dagens framgångsrika författarskap är de som har lojala läsare som år efter år följer sina favoritserier. Men är det bara den litteratur som är anpasslig nog att skaffa sig många prenumeranter, helst via autogiro, som kommer att överleva stormen?
Det är i sånt fall skäl nog att få existentiell ångest.
