Det behövs lite socker för att sälja Parabol
Intressanta skribenter och texter på nya vänsterlutande essäsajten
Själva idén att påverka och bidra genom nyhetsjournalistik och opinionsmaterial tycks numera vara en högergrej.
På den sidan finns åtskilliga mer eller mindre lyckade initiativ med varierande uttryck och kvalitet. Från Samtiden och Riks, via Bulletin och Nyheter Idag till Kvartal, för att nämna några.
Inom arbetarrörelsen har de stora organisationerna i stället gjort helt om och mer eller mindre gett upp om att bygga, stötta och utveckla medier. Ett antal titlar finns kvar men det sparas gärna, och ofta, in på dem.
Det gör nya Parabol extra spännande. Ett nytt ambitiöst onlinemagasin, startat utan uppbackning från vare sig privata mecenater eller med pengar från fackföreningsrörelsen. Och de drämmer till med inte mindre än 33 publiceringar redan från start: Essäer, intervjuer och ideologiska tankar som visar att Parabol är ett vänsteralternativ till Kvartal och Axess snarare än till de snabbare högerkanalerna.
Många av texterna författas av tunga namn och vänsterröster (några av dem skribenter på den här kultursidan). Där finns exempelvis Göran Therborn, Nina Björk, Tobias Hübinette, Martin Schibbye, Mikael Wiehe, Stefan Jonsson, Aleksa Lundberg och Kajsa Ekis Ekman. Den sistnämnda också grundare och ansvarig utgivare.
Det är genomgående välskrivet och intressant. Inte minst Olive Carlsson och Marième Niang N'diaye som skriver om Niger respektive Senegal, eller Lisa Wool Rim Sjöbloms text om adoptioner och Barbara Summer är exempel på texter om ämnen som jag inte läst om, eller läst alldeles för lite om, i andra medier.
En uppenbar invändning mot Parabols premiärpubliceringar är annars just omfattningen.
Så många, så långa, texter som rullar ut i ett osorterat jättepaket blir inte särskilt tillgängligt. Hur börjar man och med vad? Efter att ha läst 17 000 tecken Göran Therborn och 16 000 tecken Martin Schibbye längtar jag, trots att det är läsvärda texter, efter ett annat tempo. Något kortare och rakare, kanske till och med något roligare. Då blir varken 10 000 tecken av Christina Herrström eller 18 000 tecken av Stefan Arvidsson tillräcklig variation.
Medan jag läser inser jag att jag i mitt huvud för precis samma resonemang som vi gör på våra redaktionsmöten på Aftonbladet kultur. Hur klarar vi mixen? Hur växlar vi ton, tempo, längd och uttryck? Det är en evig process och vi är aldrig framme. Parabol har samma utmaningar – men det är också onekligen en högkvalitativ tidning de lanserar, trots att det inte ännu finns några pengar.
Sajten är öppen, inga texter ligger bakom betalvägg, så vem som helst kan angripa buffébordet när som helst. Det som fattas är lite snabba kalorier och socker som bryter av mot den annars intensivt fiberrika och nyttiga textkost som ställts fram på bordet.
