Siffermagin förstör kulturjournalistiken
Kunnig bevakning konkurreras ut av topplistevinklar och slappa rapporter
Är det verkligen en sån skandal att artister manipulerar streamingtjänster som Spotify för att pumpa upp sina lyssningssiffror? Bortsett från att det varit en så kallad välkänd hemlighet i musikbranschen är det väl knappast någon överraskning att somliga tar till fula knep för att få uppmärksamhet?
Den egentliga skandalen är att journalistkåren så glatt tutar med i viralflöjten och okritiskt medverkar till att haussa dem som redan fått höga siffror, utan att ifrågasätta vad siffrorna beror på.
I en diskussion på SVT om streamingdebatten 3 januari sa musikjournalisten Ametist Azordegan: ”Jag har suttit i nästan alla musikprisers jury och där diskuterar man streamingsiffror som ett argument när man nominerar artister till olika musikpriser eller till och med när de röstas fram som vinnare.”
Det är där vi är nu. Klickstatistik och engagemangssiffror utgör den dominerande valutan i vår digitala verklighet, där algoritmer premierar det som redan klickats, visats och lyssnats mest.
I den här verkligheten räknas varje statistisk pinne som ett plus. Mest blir lika med bäst, oberoende av kvalitet.
Det här har förstås bäddat för att den som är skickligast på att hacka systemet och har råd att köpa sig upp till toppen är den som vinner, vare sig det handlar om placeringar på musiklistor, medialt genomslag eller presidentval.
Nu behövs oberoende journalistik och kunniga kritiker som mest för att syna statistiska viralfenomen i sömmarna, genomskåda PR-kupper och utifrån källkritik och kompetens skildra en annan verklighet än den nätlogiken och marknadskrafterna målar upp. Men i stället bantas kvalitetsjournalistiken ner. Ironiskt nog på grund av samma marknadsekonomiska mätmetoder.
Att som kulturskribent försöka introducera okända artister eller smala konstnärskap är nämligen riskabelt, eftersom artiklar och program om okändisar inte driver lika mycket trafik som de redan starka varumärkena.
Så kunnig bevakning konkurreras ut av topplistevinklar och slappa rapporter om hur många som ser filmerna, lyssnar på musiken och köper böckerna. Trots att alla vet att klick- och försäljningssiffror främst är mått på lyckad marknadsföring och att digitalt genomslag handlar om förmågan att rida på rätt algoritmer. Ja, eller manipulera dem.
Siffermagin förvrider därmed också blicken på kulturskribenterna och riskerar att korrumpera oss som slåss om spaltutrymme och recensionsuppdrag. Mer eller mindre omedvetet förhåller vi oss till kändisfaktorer, heta ämnen och vad statistiken utsett till populärt.
För journalisters framgångar och varumärken mäts ju också utifrån klick och genomslag.
