EU körde över demokratin – igen

Olle Svenning: Det är alltid Marknadens behov som motiverar EU:s övergrepp – aldrig rasism eller korruption

Giuseppe Contes regering underkändes efter EU-maktens ingripande, skriver Olle Svenning. Unionen har tidigare avsatt demokratiskt valda ledare som italienska premiärministern Silvio Berlusconi och Greklands Giorgos Papandreou.

I mars röstade över femtio procent av italienarna på partier som kan kallas populister, högernationalister, några av dem är rent av neofascister och rasister.

Två av partierna, Femstjärnerörelsen (M5S) och Lega enades helt nyligen om att bilda regering, ledd av juristen Giuseppe Conte, något suddig beträffande sina akademiska meriter. Dock, allt skedde i demokratisk-parlamentarisk ordning: Folkmajoriteten ska bilda regering. Vad man nu än anser om regeringspartierna.


I söndags ingrep så president Sergio Mattarella och underkände regeringen. Skälet var att den tänkte ekonomiministern Paolo Savona sedan länge är skeptisk till euro-systemet. Man bör notera att Savona är en åldrig men högst kompetent ämbetsman och skolad ekonom med erfarenheter från tidigare regeringar (industriminister), från italienska centralbanken och som professor i ekonomi, bland annat vid MIT i USA.

82-åringen är ingen äventyrare, direkt. Han är Riddare av italienska storkorset och hyllas numera i en massiv kampanj på sociala medier: ”Vogliamo Savona” (”vi vill ha Savona”).

Presidentens beslut är, det inser alla, en direkt följd av EU-maktens ingripande. Den härskande EU-apparaten tar sig alltså rätten att förbjuda tillsättandet av en demokratiskt vald regering. Tidigare har EU-makten nöjt sig med att avsätta premiärministrar som inte anses gynnsamma för EU-systemet. Av det skälet eliminerades Silvio Berlusconi som premiärminister, med vederbörlig hjälp av den dåvarande italienske presidenten Giorgio Napolitano, en kommunistisk legendar.


I Grekland tvingade EU-makten bort Giorgos Papandreous regering: ”Det var i allt väsentligt Angela Merkel och president Sarkozy som med EU-kommissionen avsatte mig”, sa Papandreou när vi för något halvår sedan samtalade på en liten krog i Aten.

Jag påminner mig hur den världsledande tyske sociologen Ulrich Beck beskrev sin skräck när han under morgonnyheterna hörde att Tyskland beslutat avsätta den grekiska regeringen: Ska Tyskland styra över självständiga demokratiska nationer?

EU:s övergrepp mot medlemsländernas demokratiska system motiveras alltid med Marknadens behov. Aldrig av att regeringar är rasistiska eller korrupta som Ungerns eller Spaniens.


Finansmarknadens behov, uttryckta som noteringar på obligationsmarknaden, rörelser på börsen, är allt snabbare på väg att ersätta demokratin som ideologisk överbyggnad till EU.

Italien-krisen behandlas på näringslivssidorna i Stockholms morgontidningar uteslutande som en fråga om marknadens förtroende och intresse: ”Tysklands tillit till Italien fick sig en törn”, skriver Svenska Dagbladet.

”EU:s övergrepp mot medlemsländernas demokratiska system motiveras alltid med Marknadens behov”

Tyska etablissemangstidskriften Der Spiegel är råare mot Italien: ”Vanliga tiggare visar i alla fall tacksamheten mot givare.”

Det är den sortens förakt som ytterligare sliter sönder norra Europa, i praktiken Tyskland, från Sydeuropa. Den europeiska populismen göds också av ett EU-system som alltmer öppet och systematisk ställer finansintressen framför sociala hänsyn och framför demokrati.

Den djupa italienska krisen är dessutom till betydande del skapad av EU:s migrationspolitik, som lagt ett orimligt tungt ansvar på Italien.


Ett nyval i Italien kommer att ge Femstjärnerörelsen 80 procent av rösterna, säger förre premiärministern och vänsterpolitikern Massimo d’Alema. Han vet att vänsterns sönderfall hör samman med dess oförmåga eller ovilja att ge alternativ till den dominerande auktoritära kapitalismen. Vänsterns väljare i Italien har redan i massor strömmat till M5S.

Den förfärande tid vi nu lever i sammanfattas väl av den skarpsinnige och genomskådande bulgariske statsvetaren Ivan Krastev: ”Populister döljer inte sitt förakt för liberalismen, medan liberaler ännu försöker dölja sitt förakt för demokratin.”

Det liberala försöket misslyckas inför krisens Italien.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.