Thailand enar ett splittrat land
Landet i svenskarnas drömmar – och mardrömmar
När guldbaggarna delades ut vid galan i måndags var Sebastian Ljungblad, 22, inte där, trots att han sensationellt hade nominerats i den tunga kategorin ”bästa manliga huvudroll”.
Han var i stället i Thailand – och dessutom häktad i sin frånvaro, misstänkt för att ha ringt upp gamla människor och lurat dem på pengar.
Så himla typiskt att han är just i Thailand, tänkte jag när jag läste om det. För det är ju dit vi svenskar numera tycks åka, när vi vill lämna något bakom oss. Dit åker den utschasade medelklassen, tjuvar och banditer, ”sverigevänner” och skattekverulanter. Thailand är paradiset, där det finns sol, vila, billig sprit och leende, vänliga människor som inte ställer onödiga frågor.
Också de som inte åker dit använder sig av landet, som en projiceringsyta inte minst för den politiskt medvetna. Vad symboliserar en bortskämd medelklass som skiter i klimatfrågan bättre än den som ”håller på och flyger till Thailand”? Och som inte ens bryr sig om att landet är en militärdiktatur!
Och var åker, enligt nidbilden, de där männen som säger sig har tröttnat på självständiga, feministiskt sinnade kvinnor och vill träffa någon som inte säger nej? Till Thailand, förstås.
I en tid när Sverige är mer splittrat än på länge, förenar Thailand. Landet blir som en vit duk där svenskarna spelar upp sin skuggteater. Fanns det guldbaggar för bästa sceneri skulle Thailand självklart vara nominerat.
