Ensidig bild av ekonomi
Petter Larsson om mediernas ekonomiska favoritexperter
När svenska medier vill veta något om ekonomi frågar de Arturo Arques.
Han är privatekonom på en storbank och när tidningen Flamman i förra veckan (4 jan) granskade vilka ekonomer som citeras i 100 artiklar i svensk press är han kårens mest pratsamma stjärna.
Han står ensam för 7 procent av alla uttalanden i undersökningen. Det är snäppet mer än den samlade fackföreningsrörelsen (6 procent) och dubbelt så mycket som alla akademiskt anknutna ekonomer (3 procent).
Och Arques är bara toppen på isberget.
Sex av tio intervjuade ekonomer kommer från näringslivet, framför allt från arbetsgivarorganisationer, banker och försäkringsbolag. Det är tiofalt fler än från facken och deras närstående organisationer, till exempel tankesmedjor.
En sådan dominans formar naturligtvis själva idén om det sunda förnuftet, om vad som är möjligt, önskvärt och naturligt – och vad som är udda och galet. Vi får också, som nationalekonomen Lars Pålsson Syll säger till Flamman, en falsk bild av att ekonomkåren är enig och i förlängningen att ekonomi är ett nästan naturvetenskapligt ämne, vars grundsatser inte kan ifrågasättas.
Visst, ekonomerna kan säkert vara klädsamt oeniga i detaljer, men det är knappast någon djärv gissning att inte en enda av dem propagerar för fyra dagars arbetsvecka, nolltillväxt, nationalisering av storbankerna eller konfiskatoriska förmögenhetsskatter.
Det är liksom inte det de får betalt för.
