Nu vill jag ha en hel opera med Cecilia Bartoli
Smeker melodilinjerna vällustigt i senaste albumet ”Mission”
Cecilia Bartoli använder gärna sin stjärnstatus till att lansera förbisedd musik. Hennes senaste album Mission (Decca) innehåller endast arior av Agostino Steffani (1654-1728).
Steffani levde ett långt och spännande liv mestadels i tjänst hos något av dåtidens alla tyska furstehus, till att börja med som operakompositör men så småningom främst anlitad som durkdriven diplomat och spion. Han var också inblandad i intrigerna kring det än i dag olösta mordet på en svensk greve Königsmarck 1694.
Att döma av de tjugo ariorna och fyra duetterna på denna fullspelade cd var Steffani en briljant kompositör, full av vitalitet. Inte minst var han melodiskt begåvad, en av länkarna mellan Monteverdi och 1800-talets bel canto. Bartoli laddar musiken med sin häpnadsväckande teknik, hon smattrar i väg toner som en väloljad kulspruta, kastar sig med precision upp och ner i oktaverna och smeker melodilinjerna vällustigt. Ja, hon bartoliserar musiken fullkomligt så som vi vant oss vid att hon gör vad hon än sjunger.
Man skulle bra gärna vilja höra en hel opera av denne begåvade barockdiplomat. Något för Vadstena-akademien?
