Aftonbladet stänger ute författarna
Nyligen sopade Åsa Linderborg till Ulrika Kärnborg med anledning av hennes nya bok Klickokratin och passade på att också sopa lite på mig. Jag har inte läst den och befinner mig i skrivande stund utomlands vilket gör att jag inte kan kolla min egen inspelning av den intervju Kärnborg gjorde med mig inför boken.
Jag känner dock inte igen att jag sagt något om vilka kritiker Aftonbladet städslar. Vad jag vet att jag brukar hävda är att författarna försvunnit från Aftonbladets kulturredaktion (ja, jag vet att Åsa Linderborg har skrivit en fin roman, men det var ju ett tag sen). Detta faktum tror jag är av viss betydelse för sidans inriktning. När Linderborg i sin vidräkning frågar varför ”författare skulle ha särskilda gåvor att bedöma ett skönlitterärt arbete” tycker jag att den farhågan besannas.
För det första kan man enligt min mening med visst fog luta sig mot en sokratisk epistemologi och hävda det rimliga i att till exempel skomakaren vet något om skor som vi andra inte vet. Det betyder inte att skomakare vet allt om skor, men just att de har en ”särskild” kunskap om dem.
För det andra, och framför allt, är det en villfarelse att litteraturkritik helt enkelt skulle handla om att ”bedöma ett skönlitterärt arbete”. Den litterära kritikens långa tradition, den som ser kritiken som en litterär genre och en genre som följaktligen förvaltas just av författare, visar oss att kritik är lika fullödig och komplex som andra litterära genrer.
När poeten Jenny Tunedal för några år sedan lämnade Aftonbladet tror jag att just den synen på kritik förlorade sin hemortsrätt på kulturredaktionen. Kanske är det bara min ”villfarelse” som Linderborg föreslår, men i såna fall en villfarelse grundad i daglig läsning av kultursidan. Precis som på de andra stora kulturredaktionerna styr numera journalister och akademiker, utan författares inblandning.
