Tegelsten att bita i
Jag är egentligen ingen poesiläsare. Men vissa går det inte att låta bli att fastna för - Bruno K. Öijer är en sådan. I den här tegelstenen finns dikter från "Sång För Anarkismen" från 1973, fram till "Svart Som Silver", från 2008.
Det är mörkt, dynamiskt, vackert och ibland roligt. Och intressant att se hur hans sätt att använda språket förändrats.
Det enda att klaga på är att det nästan blir för maffigt mycket. Läsaren tjänar på att ta en liten, liten bit i taget.
