Nervösa marknadschefer kulturens värsta fiender
I går stoppades hip hop-gruppen Kartellen från Peace & Love-festivalen efter att sponsorn Dalarnas Tidningar påstått att deras musik inte var förenlig med företagets värderingar.
– Det är för mycket våld, droger och kriminalitet kring dem, hävdade privatmarknadsansvarige Peter Holbom i Aftonbladet.
Dubbelmoralens dubbeldörr stod så vidöppen att man inte ens kunde träffa dörrkarmen om man började cykelsparka mot den.
Att Annika ”Säkert” Norlin sjungit ”De jävlarna ska skjutas” i sin rape-and-revenge-låt Allt som är ditt var tidigare inte något problem för festivalen. Inte heller Hatebreeds sånger om hat och heder eller MIA:s gangsterromantik. Och vill man motverka droger i Borlänge finns det många akuta åtgärder att vidta innan man börjar förbjuda rappare från att uppträda.
Men vid Kartellens politiska rap gick alltså gränsen.
Beslutet fick snabbt konsekvenser. Rocksverige protesterade på ett sätt det var länge sedan man såg. Stefan Sundström och Little Children vägrade att uppträda. Ebbot, INVSN och ett flertal andra bokade akter skrev en upprörd debattartikel på Aftonbladets debattsida.
Tolv timmar senare hade Peace & Love vänt på klacken och plötsligt var Kartellen välkomna igen.
Vad var det egentligen som hände?
Det som förvånar mig mest är att det var liberaler som tog täten i denna rättrådiga moralkampanj. Dalarnas tidningar avbröt sitt samarbete efter att en kritisk text publicerats på den frisinnade ledarsidan.
Men det skulle förvåna mig ännu mer om dessa nymornade moralliberaler verkligen trodde på sina egna argument. De måste ha varit oerhört medvetna om att denna debatt fördes på falska premisser.
Det var ingen idealistisk konstsyn som fick den liberala ledarsidan att protestera mot Kartellens uppträdande. Det var bara ett sätt att markera avståndstagande mot den våldsamma antifascistgruppen Revolutionära fronten som figurerat i bandets videos. Vilket är lite som att bojkotta franska viner efter att landet återupptog sina provsprängningar på Muroroa-atollen 1995 – denna mest minnesvärda av alla minnesvärda småborgerliga protestkampanjer.
En poänglös markering. Ett spel för gallerierna som fick en nervös festivalledning att fatta ett överilat beslut.
Men slutet gott allting gott. Peace & Love slipper skämmas inför sin publik. Kartellen cementerar sin status som musiksveriges mesta bad boys och kan ändå casha in gaget. Borlänge kan förhoppningsvis blåsa liv i sin gamla succéfestival som alltid byggt på en stor passion för musikens alla galna uttrycksformer och en stor höjd på åsiktstaket.
I allra bästa fall kan den här konflikten vitalisera det svenska musikklimatet.
Det har i alla fall blivit uppenbart hur totalt glädjelösa kommersiella stadskalas riskerar att bli om sponsorerna får för mycket inflytande. Och att nervösa marknadschefer kan vara kulturens värsta fiende.
