SD har ett problem med antisemitism
När partiledningen inte gör något åt de antijudiska konspirationsteorierna faller ansvaret tungt på Ulf Kristersson
På Sverigedemokraternas landsdagar i november i år hade den holländske högerextremisten Thierry Baudet bjudits in som talare. Hans tal gick ut på att EU är ett ”kulturmarxistiskt” projekt som tvingat svenskar och holländare öppna sina gränser för massinvandring som utraderar våra nationella identiteter.
Partiledningen applåderade varmt och entusiastiskt.
När 19-årige John Earnest sex månader tidigare, den 27 maj sköt en kvinna till döds och skadade tre andra i synagogan Chabad of Poway i San Diego – ett av många dödliga antisemitiska terrordåd det senaste året – publicerade han samtidigt ett manifest på hatsajten 8chan, där han förklarade varför han attackerat just judar. ”För deras roll i kulturmarxismen och kommunismen”, skrev den unge terroristen och förtydligade att judar startat de politiska rörelser som försöker utplåna den europeiska rasen genom massinvandring.
Det märkliga ordet ”kulturmarxism” syftar på tänkandet hos en mycket liten grupp socialistiska intellektuella som flydde från Nazityskland till New York efter Hitlers maktövertagande 1933. I dag kallas de ”Frankfurtskolan”, men då hade de egentligen inget annat namn än sin forna arbetsplats: ”Institutet för socialforskning”.
Att begreppet helt oproblematiskt används av det parti som i flera opinionsundersökningar nu är Sveriges största, måste anses vara ett problem
Enligt dagens konspirationsteoretiker inom extremhögern är det denna lilla grupp ganska svårlästa sociologer som skapat antirasismen, feminismen och den massmigration som enligt dem undergräver Europa och USA.
Skälet skulle vara att flertalet i den lilla gruppen forskare från Frankfurt var judar.
Begreppet ”kulturmarxism” som har en direkt föregångare i det nazityska uttrycket kulturbolschewismus (kulturbolsjevism) har de senaste tjugo åren använts flitigt inom amerikanska och europeiska nationaliströrelser. Enligt den amerikanska antirasistiska organisationen SPLC var startskottet för dess förnyade popularitet en konferens för Förintelseförnekare i Washington, 2002.
Att begreppet helt oproblematiskt används av det parti som i flera opinionsundersökningar nu är Sveriges största, måste anses vara ett problem.
Det är omöjligt att en partiledning som dagligen rör sig i ett stort nätverk av europeiska högerrörelser och säger sig hålla koll på rasistiska tendenser i de egna leden inte skulle känna till ett så centralt begrepp i den moderna högerterrorismen. Brenton Tarrant som direktsände sin massaker på 51 människor i Christchurch, Nya Zeeland i mars hänvisade till kulturmarxismens ”raskrig” genom flyktinginvandring i ett 74-sidigt dokument han offentliggjorde i samband med dådet. ”Kulturmarxismen” var också vad Anders Behring Breivik påstod sig bekämpa i det manifest han sammanställde för att motivera att att han mördade 77 människor på Utøya och i Oslo, 2011.
Antisemitismen inom Sverigedemokraterna är något som sällan adresseras, troligen för att partiets angrepp på Sveriges muslimska befolkning överskuggar deras återkommande referenser till antisemitisk mytologi. Men Mattias Karlsson har själv obesvärat använt sig av uttrycken ”kulturmarxism” och ”kosmopoliter” – ett annat välbekant kodord för judar som används inom den högerextrema miljön.
Samtidigt har ledningen förminskat de fall av helt öppen antisemitism och nazinostalgin som förekommit inom partiet. Undanflykterna har varit många, men en sak kan man vara säker på: den som själv utsatts för, eller svurit att bekämpa antisemitism, skrattar inte rått åt historier om hur tyskar sparkar på köttdetaljer och skriker ”Die juden”. Något SD:s ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt gjort. Hans ursäkt var att man måste få skämta om otrevliga saker och att allt ändå bara var ”trams, lögner och förtal”.
Partiledningens åtgärd: Ingen, förutom kommentaren att det ”såg väldigt illa ut”.
Och den som genuint förfasas över den ideologiskt motiverade och massindustriella förintelsen av sex miljoner europeiska judar trasslar inte in sig i resonemang om varför judar inte kan anses vara svenska. Vilket dåvarande partisekreteraren Björn Söder gjort. Hans ursäkt var oerhört komplicerad. Partiledningen svarade med att ge Söder förnyat förtroende som talmanskandidat. Simon Wiesenthal-centret listade uttalandet som ett av årets mest antisemitiska.
Jimmie Åkesson har flera gånger uttryckt sympatier för Viktor Orbans regim i Ungern utan att någonsin adressera hur den driver en antisemitiskt influerad kampanj mot miljardären och filantropen George Soros, som enligt känt mönster anklagas för att ligga bakom massinvandringen till Europa. Enligt uppgift har Björn Söder själv varnat för George Soros under ett möte i utrikesutskottet.
Tidningen Expo kartlade häromåret nio SD-politiker som behållit sina uppdrag trots att de gjort grova antisemitiska uttalanden. Personer som fått sitta på höga lokala poster i partiet utan att ifrågasättas av partiledningen.
Att Ulf Kristersson, som nu inlett politiskt samarbete med SD, blev av med uppdraget som prisutdelare på Förintelsens minnesdag är i ljuset av detta inte särskilt förvånande.
Om Sverigedemokraterna själva inte kan stoppa spridandet av samtidens mest förgiftande tankegods måste de partier som nu vill samarbeta med dem göra det.
Han borde inte avstå enbart på grund av sina svikna löften till förintelseöverlevaren Hedi Fried, som bland annat DN:s chefredaktör Peter Wolodarski skrivit klokt om, utan för att han närmar sig ett parti vars problem går mycket djupt.
Sverigedemokraterna må vara nyssnazister, som journalisten Andres Lokko träffande kallat partiet som länge kämpat med att radera ut sitt förflutna, men de antisemitiska föreställningarna lever inte bara kvar, utan har fått förnyad kraft genom konspirationsteorin om hur den judiska ”kulturmarxismen” i EU:s skepnad orsakar massinvandring.
Om Sverigedemokraterna själva inte kan stoppa spridandet av samtidens mest förgiftande tankegods – vanföreställningar som inspirerat flera brutala terrordåd – måste de partier som nu vill samarbeta med dem göra det.
Ett tungt ansvar faller på Kristersson.
Jag kan själv inte förstå hur det ska gå till utan att den partiledning som inte bara låtit antisemitiska läror frodas inom partiet, utan dessutom omfamnar dem och lyfter fram dem i högtidstal på sitt landsmöte, lämnar sina poster.
