Såren kvar efter Francos regim
Pia Bergström ser en film om människor som vägrar glömma
Temat för årets Tempo dokumentärfestival är arv: socialt, ekonomiskt, nationellt, politiskt och biologiskt. I Almudena Carracedos och Robert Bahars starka film om Franco-regimens oläkta sår, The silence of others, berörs alla dessa aspekter.
Efter Francos död 1975 röstades den så kallade amnestilagen igenom med stor majoritet i parlamentet. Alla skulle glömma vad som varit och landet skulle gå vidare utan försoning.
Men över 100 000 kroppar från inbördeskriget ligger fortfarande nedslängda i okända massgravar runt om i Spanien, vilket naturligtvis varit omöjligt för de efterlevande att glömma. Dessutom lever många av de unga som kämpade mot Francodiktaturen på 60-och 70-talen, och som då fängslades och torterades, med inre sår och bitterhet över att torterarna gått fria. Ibland bor de på samma gata.
Det har också kommit fram att vissa läkare i samarbete med spanska myndigheter i många år stulit nyfödda barn på förlossningskliniker, barn från fattiga och ”röda” familjer som lämnats att uppfostras i rika regimlojala familjer, på liknande sätt som det som hände i Argentina på 70-talet.
I The silence of others får man följa människor som på olika sätt vägrar glömma. De bildar arbetsgrupper, samlar bevis, skickar krav och petitioner, försöker få lagens representanter att ställa de skyldiga till ansvar. De hävdar att brott mot mänskligheten aldrig kan preskriberas.
Och saker börjar hända.
Fotnot: The silence of others visas 9 mars
