Kulturchefernas svar om pr-byrån är sorgliga
Ingen ser något problem och ingenting ska förändras
I söndags kritiserade jag Expressen, Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladets kultursidor för att de bereder plats åt tre skribenter från en och samma pr-byrå, 500 Stockholm.
Kulturcheferna på respektive tidning har nu bemött min kritik.
Sammanfattningsvis tycker ingen av dem att detta är ett problem och ingen kommer att göra någon förändring.
Det är för sorgligt.
SvD:s Lisa Irenius påpekar i sitt nyhetsbrev att 500 Stockholms vd Casper Törnblom bara skrivit två texter än så länge. GP:s Johan Hilton tycker också att Törnbloms begränsade bidrag till SvD gör min argumentation svagare och understryker att hans egen rekrytering Laura Ingmarsson hittills bara skrivit en text – och att det framöver i samband med publiceringarna ska framgå att hon är pr-konsult. Expressens Victor Malm har motsatt argumentation: pr-byråns grundare Love Bonnier har skrivit så länge att det är konstigt att jag reagerar först nu.
För egen del tycker jag att tidpunkten är ganska välavvägd, när pr-byråns medarbetare nu finns representerade på tre olika kultursidor. Detta sker samtidigt som byråns medarbetare och events blir en allt mer integrerad del av kultur- och mediesverige. Dessutom under en period när 500 Stockholm vecka efter vecka använder sin tillgång till kultursidorna i sin marknadsföring, där de för en tid sedan konstaterade att ”denna byrå producerat totalt sex AI-texter i diverse medier under typ den senaste veckan”. I sitt nyhetsbrev flaggade de för övrigt, innan min text publicerades i söndags, för att ytterligare en medarbetare på pr-byrån skrivit en AI-text som kanske kommer ut i media snart. Man blir nyfiken på vilken redaktion som sitter och ruvar på den just nu.
När jag debatterade frågan om pr-byråns plats på tre av Sveriges största kultursidor med Victor Malm i P1 Morgon medgav han att det var ”olyckligt” att 500 Stockholm använder publiceringarna i sin marknadsföring och han har uttryckt att det kanske är fantasilöst att en och samma pr-byrå skriver för tre olika kulturredaktioner. Det är möjligen det enda självkritiska jag hört i frågan.
I stället tycker, eller låtsas, alla att detta är helt normalt och i sin ordning.
Att det är spännande med olika perspektiv och att en och samma pr-byrå, med kundrelationer, affärer och uppdrag ingen har insyn i, absolut hör hemma i kulturjournalistiken.
En tidigare pr-konsult, som lämnade branschen för ett par år sedan, hörde av sig till mig efter att min text publicerats och sa: ”Att jobba på pr-byrå är att ha kundens åsikter. Det är det som är jobbet. Det är oerhört modigt av de kritiserade kulturcheferna att förneka det.”
Kanske är utsagan hårdragen, omöjlig att applicera på samtliga som jobbar inom pr-branschen. Men det är en tillräckligt träffsäker beskrivning för att påminna om vad som är problemet.
Om det här inte är ett problem för SvD, GP och Expressens kulturchefer så har vi grundläggande olika syn på kulturjournalistiken och dess integritet.
Det skall vara den fria tankens plats, inte pr-branschens fria tankar.
