ÅSIKT

Ge den tidiga musiken ett eget hus

Claes Wahlin går på Stockholm early music festival – en mogen 18-åring

avClaes Wahlin

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Foto: iman khayyatan/Fotodela Studio
Christina Larsson Malmberg framträder på Early Music Festival

Invigningskonserten i Tyska kyrkan av årets upplaga av Stockholm early music festival var skräddarsydd. Åtminstone för kungaparet som bevistade konserten. Det är inte alltför vanligt att de närvarar vid konserter utan prisutdelningar.

På scenen, efter en elegant invigningsceremoni med korta, precisa tal och smakprov från den kommande veckans konserter, framförde Camerata La Pellegrina ett program kring ett renässansbröllop i Florens 1589 mellan hertig Ferdinando, en Medici, och Christina av Lorraine. I flera dagar firade man med teater, dans och musik. Inga kostnader sparades. Scenkonstens funktion handlade till stor del om att visa härskarens makt och generositet.


Kvar i dag är de så kallade intermedierna, ett slags pausmusik mellan de mer resurskrävande scenspelen. Korta historier med mytologiska ämnen för kör, solister, dansare och musikensemble.

Sex sådana invigde festivalen, där under Mariangiola Martellos ledning solisterna Christina Larsson Malmberg, Anna Zander och Håkan Ekenäs tillsammans med kören Vokalharmonin lät renässansmusiken slingor flätas samman. Snyggt och väl framfört blev det en konsert som vid tidigare festivaler kunde ha varit en värdig final.

Den georgiska sången fick mäktig röst av fader Seraphim, som på arameiska och georgiska tillsammans med en vokalensemble mässade tusenåriga psalmer och koraler. De långa, ihållande tonerna som exakt varieras ger en aning om den suggestiva kraft dessa hade.


Som kontrast framförde också fyra mycket glada systrar, Gogochuri Sisters, folksånger om natur och hembygd. De ackompanjerade sig själva med panduri (tresträngad luta), slagverk och en skallra, vilket gav en svåremotståndlig samlad klang där de georgiska bergen och sjöarna lät sig anas.

Den unga ensemblen L’Aura Rilucente spelade på torsdagen en rad livaktiga stycken från 1600- och 1700-talen, musik av Uccelini, Falconiero, Vivaldi och Händel. Här fanns både attack och klara konturer mellan de olika fantasifulla stämmorna som var temat för konserten.

Cembalosolisten Skip Sempé trakterar sitt instrument med stor skicklighet. Musik av William Byrd, Frescobaldi eller Louis Couperin fyllde Tyska kyrkan med vad som måste beskrivas som en stabil skörhet.


Skör är också situationen för den tidiga musiken. Som den oförtröttlige konstnärlige ledaren Peter Pontvik påpekade, så har festivalen nu med ordningsnummer 18 blivit myndig. Således borde det vara dags att ge den tidiga musiken ett eget hus.

ARTIKELN HANDLAR OM

Musik