"Jag är inte disponerad för att drabbas av depression"
Jojo Moyes om att följa upp succén
Nu finns den efterlängtade uppföljaren till dundersuccén Livet efter dig på svenska.
– Det var mycket mer pressande än jag trott att skriva den här, berättar Jojo Moyes, som sålt nio miljoner exemplar av sina underhållningsromaner.
Livet efter dig blev en succé av sällan skådat slag. Den handlar om Louisa som blir personlig assistent åt Will, förlamad efter en motorcykelolycka. Det är en känslostark historia som utmynnar i en riktig gråtfest: På slutet bestämmer sig Will för att avsluta sitt liv, trots Lous kärlek och omvårdnad.
I Arvet efter dig möter vi Louisa när hon försöker få rätsida på livet efter sorgen. När boken nyligen kom ut i Sverige gick den direkt upp på försäljningslistans fjärde plats.
Är det inte en risk att skriva en uppföljare till en så populär roman?
– Jag tänkte inte så först. Men när jag började skriva insåg jag att det var svårare än jag trott. Framför allt för att så många läsare levt sig in i Louisas liv och har starka åsikter om henne. Men jag bestämde mig för att ta det som en komplimang, även när folk hör av sig och är missnöjda med hur hon beter sig. Det betyder bara att människor bryr sig om mina karaktärer, svarar Jojo Moyes i en mejlintervju från hemmet i London.
Louise är förtvivlad av sorg efter Will, har du själv känt dig så nere någon gång?
– Nej, tack och lov. Det mest deppiga jag känt mig var när jag återvände till London efter att ha bott utomlands. Jag levde ensam med enorma räkningar, ingen partner, inget jobb och min bästa vän bodde i ett annat land. Det var en kort period då jag hade verkligt svårt att motivera mig själv till att över huvud taget gå upp ur sängen. Lyckligtvis tror jag inte att jag är disponerad för att drabbas av depression.
Många av dina fans tycker om din stil för att du blandar svärta och svåra livssituationer med humor. Har du något framgångsrecept för att skriva bra feelgoodromaner?
– Jag tror inte att det finns något knep - då skulle väldigt många författare ha hittat det nu! Det jag tror på är att verkligen jobba med karaktärerna, att göra deras handlingar trovärdiga. Och att skriva den absolut bästa berättelse som jag kan.
Dina första tre romaner blev refuserade. Vad fick dig att fortsätta skriva?
– Jag vet inte. Jag var väldigt målinriktad. Jag är inte säker på att jag skulle vara lika bestämd i dag. Men det är som ett inre tvång att skriva, det är på det sättet jag förstår världen.
Om du är på en fest - är du lika full av historier då?
– Ja visst, om jag har fått en drink eller två!
