Elegant om en svunnen epok

Melankolisk stämning i Graham Swifts ”Här är vi”

Publicerad 2020-04-15

Graham Swift.

Varje land har sin egen variant av lättare underhållning. I Sverige finns, eller fanns i alla fall, folklustspelet och revyn. England har, eller hade, varietén, där musiknummer varvades med talsketcher, akrobatik, jonglering och illusionistnummer.

Graham Swift ser gärna tillbaka i sina romaner. Redan debuten 1980 med The sweetshop owner över Booker-prisvinnaren Sista beställningen 1996 och vidare fram i författarskapet väcker han gärna det förflutna till liv. I Mödrarnas söndag var det åren efter första världskriget som bildade fond för en historia om såväl en kvinnas frigörelse, som om fiktionens status.


”Här är vi” spänner över decennierna efter kriget och inleds 1959 med att en nervös Jack ska beträda revyscenen i Brighton. Han är redan en rutinerad underhållare. Tillsammans med Ronnie illusionisten och dennes assistent Evie bildar han under några år en trojka. Swift gör utfärder i tiden bakåt, hur Ronnie under kriget utackorderades till en barnlös familj där mannen var illusionist, liksom hur han träffade Jack i armén och vad som sedan hände med dem och Evie fram till Jacks död vid 78 års ålder.

Elegant och med små medel framträder en svunnen epok där huvudpersonernas erfarenheter var starkt präglade av tiden. Livsresan från att ha varit krigsbarn för att sedan lyckas i varietébranschen får tydliga konturer. 


Och även om det vilar en melankolisk stämning över romanen, så ligger den i läsningen, inte hos romanpersonerna. Möjligen finns här också, liksom i Mödrarnas söndag, ett resonemang om romankonsten. I så fall håller den konsten, enligt Swift, liksom den illusionist som tycks trolla bort sig själv i romanen, på att ersättas av något annat – kanske autofiktionen?

Det har varit lite ryckigt med svenska översättningar av Swift. Men att Mödrarnas söndag enligt förlaget var en ”återkomst” efter Sista beställningen 1996 är helt enkelt inte sant. Swift har mellan de titlarna skrivit tre romaner (”The light of day”, ”Tomorrow”, ”Wish you were here”) och två novellsamlingar (Chemistry, England and other stories) – alla värda att läsa och översätta. Kanske är bokförlagen inte heller vad de en gång var.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln