Deckargåta med något på spåret
Anna Andersson läser Karin Valterssons debutbok
Publicerad 2019-02-14
Systrarna Mikaela och Angelika är lite som Spara och Slösa – storasyster Mikaela rejäl och präktig, lillasyster ett obetänksamt yrväder. Mikaela blev kvar i småstaden, med ett tråkigt jobb, en tråkig man och ansvar för åldrande föräldrar, medan Angelika drog ut i världen så snabbt hon kunde.
Till allas förvåning – även sin egen – landade hon till slut som ingift i den förmögna engelska överklassen.
Men en dag försvinner hon. Är det frivilligt eller har något hänt henne? Det är ramberättelsen i Karin Valterssons debutbok Angelika. Även om systrarna är lite väl grovt tillyxade – för kontrastverkan, antar jag – så är det de och deras utvecklingskurvor som är det intressanta, och som jag tror var ingången för Valtersson att skriva den här boken. Två personer som börjar på samma punkt men som hamnar på helt olika platser; vad är fria val och vad är andras förväntningar?
Man får aldrig riktigt en känsla av att systrarnas relation sinsemellan var särskilt stark men de får bra med kött på benen i sina respektive liv, Angelikas klassresa och Mikaelas livspussel. Skildringar av svenska kvinnors pusslande med barn, man, jobb och hem börjar bli något av en kulturell kliché men Valtersson gör den väl, med långa andtrutna meningar där man nästan får samma puls som Mikaela.
Jag vet att man som recensent inte ska önska sig en annan bok än den man just har läst men jag tycker att det är lite synd att Valtersson valt att lägga in ett mysterium i sin berättelse. Det är förstås ett effektivt sätt att få snurr på en intrig och jodå, spänningen infinner sig – men det gör också hela boken till mer av en dussinberättelse. Jag hade hellre läst mer om systerskap, klass och möjligheterna till fria val, än ännu en deckargåta. Karin Valtersson var ändå nåt på spåren.
