Tror du på spöken, Mons?
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-05
I Kallentofts deckare talar de mördade från andra sidan
”Sexuellt begär. Pengabegär.” ”BOOM!”
Väggen vid Mons Kallentofts arbetsplats är späckad med anteckningar om nästa bok.
Men först: Diskbänksrealism och spöken mixas i nya deckaren om Malin Fors.
Mons Kallentoft har skrivit flera romaner, men slog igenom bland både kritiker och läsare först när han började med deckare. Trots konkurrensen. En ung kvinna som klassisk svensk kriminalare och ett mer litterärt språk är hans recept.
–?Det var skoj, och att få fler läsare var förstås ett av målen. Men allt gick bättre och snabbare än jag trodde. Det är otroligt egentligen.
Det går inte att förbigå Mons Kallentofts och hans familjs speciella etagelägenhet, där vi träffas för intervjun. Där det i dag finns stor vinkyl, originell konst och sparsmakade möbler låg förr en verkstad, mitt i Stockholm på Kungsholmen.
Föser undan barnens leksaker
Det är otroligt prydligt, tills Mons drar upp en skjutdörr och visar ett rum belamrat med leksaker. Där föser han in de två barnens grejer så att han koppla av och skriva.
Och då flödar idéerna. I den nya romanen ”Höstoffer” börjar de döda tala och iaktta poliserna från andra sidan. Här finns fläktar av det okända, något författaren själv är nöjd med.
– Mina böcker är rotade i realism, så de tål utsvävningar med lik som far runt och snackar lite. Det ger en extra dimension. När mordoffren får komma in och hålla monologer kan vad som helst hända.
Tror du att det finns något övernaturligt?
– Jag kan uppleva att det ibland finns något mer än det vi själva ser. Alltså inte spöken. Men att det finns något som styr och leder oss i olika riktingar och skapar sammanträffanden. Jag vill tro det i alla fall! Och det är kul och spännande att leka med sådana inslag i en deckare. De partierna skriver jag helt på känsla.
Kvinnlig polis
Boken börjar med ett mystiskt mord vid ett gammalt slott. Är den rika släkten Fågelsjö inblandad? Här finns flera förgreningar till det förflutna.
Kriminalinspektör Malin Fors i Linköping sätter tänderna i fallet medan hennes privatliv krackelerar i en räcka av små katastrofer, indränkta i alkohol. Äktenskapet är i bitar och hon är en riktigt usel förälder. En deckarpolis bland många andra – förutom det faktum att hon är kvinna.
– Jag vill ha en mild förnyelse i böckerna. Inga experiment, men ändå något som skiljer ut sig, säger Mons Kallentoft.
Huvudpersonen är inte den enda som misslyckas med kärleken. För flera karaktärer knakar det i relationerna.
Mons, som själv varit ihop med sin fru sedan han var 21, försäkrar att han privat inte är någon pessimist när det gäller förhållanden.
”Vi håller det roliga vid liv”
– I ”Höstoffer” ställs allt på sin spets. Karaktärernas relationer är en spegling av att allt går åt helvete. Själv är jag tvärtom en riktig familjeperson. Jag och min fru har nog lyckats hålla ihop så länge för att vi håller samtalet och det roliga vid liv. Vi låter aldrig surhet och bitterhet ligga kvar, utan har alltid pratat mycket.
Prata mycket kan man inte säga om Malin Fors. Hon stänger till om sina känslor privat, så att nästan ingen vågar närmar sig henne. Däremot har hon en annan likhet med sin skapare: Intuitionen.
– Jag använder intuitionen hela tiden. Magkänslan är det som gäller i grund och botten, även om jag är rationell också. Men det är ju rationaliteten som är den yttre normen i samhället, som i affärslivet och politiken. Där går det inte att komma dragandes med att ”Jag känner...”, säger Mons och skrattar till.
Kallentofts boktips till...
Lars Winnerbäck, artist:
”The Dirt” av Neil Strass och Mötley Crue.
–?Inspiration till karriärfrämjande löpsedlar och ny frisyr.
Thomas Bodström, advokat:
”Mamma, pappa, barn” av Carin Gerhardsen.
–?Så att han lär sig hur man skriver deckare.
Carin Götblad, länspolismästare:
”Kurt i Kurtby” av Erlend Loe.
– Jag ser henne ibland med barnbarn i lekparken. Denna kan hon läsa för småttingarna med eget nöje.
