Skrattfest om liv & underliv

Linda Skugge har läst en av världens roligaste böcker

helskärm

Jag föddes och råkade vara en flicka. Så inleder Malin Wollin sin nya roman Till min dotter. Sedan blir det rejäl åka av om det illa luggna ligget som blev lagd unge, närmare bestämt Stella, som som nyfödd liknade en för tidigt född men ändå fet gorilla, eller en inuit med skägg över hela kroppen.

Stella bor i Skithåla, Sverige. Innan det illa luggna ligget boddes det i etta med kokvrå där underlivet tvagades i handfat. En gång rullar pappan ner barnvagnen i vattnet så att den hamnar upp och ner. Om hon låg i vagnen? Det minns han inte. När ungen skiter spolar han av henne med slangen. Egentligen borde hon tacka sin lyckliga stjärna att hon föddes innan han köpte högtrycksslangen. Den kan man nämligen använda till allt, säger hennes pappa. När Palme dör undrar Stella vad hennes pappa och hans mustasch gör på löpsedlarna.

Mamman som har utvecklat krokodilhud och vars ben alltid ser ut som torka i Sudan kör skittunnor jättetidigt på morgonen och tjänar minst pengar av alla trots att hon jobbar hårdast och flest timmar.

Med lillasystern leker Stella mest Slav och klipper prinsfrisyr på henne så att hon ser ut som ett barnhemsplacerat gossebarn i Polen på sextiotalet.

Stella får i skolan höra att hon är unik, hon är den enda ungen i hela världen som är född genom rövhålet. När hon berättar det för sin mamma börjar hon skratta okontrollerat och säger ”du är en skitunge”.

Stella är ett barn från stjärten och på skolbussen kommer skolans snyggaste kille och klämmer på hennes obefintliga bröst och skriker ­”Tune in Tokyo, tune in Tokyo!”

Stella skickar porrbilder på sig själv till Luke Perry i Beverly Hills. I stället för ett svar från honom får hon ett brev från Farmor Anka och hon känner sig glad trots att Farmor Anka var en tant, en anka och en seriefigur. Stella är den enda tjejen på skolan som är värd att av killarna bäras till pissrännan. Och någon har sett klasskompisen Therese onanera genom sovrumsfönstret. Med fingret på pullan. Sandras bröst får killar att komma bara genom att titta på dem.

I Vecko-Revyn står det att man ska stoppa upp en isbit i slidan så killen kan hålla ut längre. Stella vet inte om hon ska dra händerna genom hans hår som i Tracys hämnd eller krama lakanet så att knogarna vitnar när hon för första gången ska ha sex. Stella läser en artikel om för långa blygdläppar och inser att hon har bullfitta. En klasskamrats bröst hänger som en halv skollinjal rakt ner och har två enorma vårtgårdar. Stella funderar mycket på vem som köper kronprinsessans bindor, gör Kungen det?

Om någon försöker tune in Tokyo på Stellas trettonåriga dotter kommer Stella rusa fram till honom och skrika ”du kan nog bara få in radio Nybro”.

Om Caitlin Moran bodde i Skithåla, Sverige skulle hon heta Malin Wollin. De är av samma skrot och korn och jag föredrar Malin Wollin.

Så. Fruktansvärt. Rolig.

Och det bästa (som Caitlin Moran aldrig lyckats formulera) är när Stella sammanfattar hur det är att vara kvinna: det är som att leva i ett skyltfönster som ligger vägg i vägg med en butik som säljer sexiga underkläder som framkallar svamp och vägg i vägg med apoteket där man kan hämta ut sina p-piller som ger en akne och minskad sexlust.

Till min dotter är obligatorisk läsning för alla.

Linda Skugge

Eftersom Malin Wollin medarbetar i Aftonbladet
recenseras boken av gästrecensent.