”Jag är klanens matriark”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-09-28

Isabel Allendes liv överträffar dikten

Isabel Allende var ett av bokmässans stora namn. Sedan skriver hon till sin mamma och berättar om allt från inflygningen över Sverige till intervjuerna.

BOKMÄSSAN, GÖTEBORG. Knarkande styvbarn, lesbiska nunnor, familjebråk och hallucinationer.

Isabel Allendes liv visar att verkligheten kan överträffa dikten.

Debutromanen "Andarnas hus" från 1982 blev en succé som spred latinamerikansk magisk realism över världen. Boken blev också film, med Meryl Streep i huvudrollen. Sedan dess har Isabel Allende hunnit skriva i så blandade genrer som matböcker, politiska romaner och barnlitteratur.

Vi träffas i hennes hotellrum, färgstarkt som hon själv. Detta är ett proffs ut i fingerspetsarna - elegant klädd med perfekt makeup, öppenhjärtig och fokuserad.– Mitt liv har handlat om att kvinnor ska få respekt och rättigheter, lika löner och chanser. Jag har arbetat oerhört mycket, men skulle göra detsamma igen.

Isabel Allende är full av motsägelser: en övertygad feminist som plastikopererat sig och inte vill fotograferas i dagsljus. Politisk och lättsam. En som skildrar tragedier så att läsaren ler.

En hemsk svärmor

Senaste romanen "Summan av dagarna" bygger på hennes eget liv. Allt kretsar kring familjen, "klanen" som hon kallar den. Här ingår make, barn och deras kärlekar, bonusbarn, barnbarn och en och annan nära vän.

Alla ska leva nära varandra, tycker Isabel Allende. En typisk mening i boken är: "En mor har alltid rätt att samla sina barn omkring sig". Och hon har lyckats - i dag bor de närmaste inom tre minuters avstånd. Hon erkänner att hon gärna styr och ställer, och har till och med letat upp en hustru åt sin son. I boken kallar hon sig "en hemsk svärmor" .

– Jag är familjens matriark. Jag försöker att inte lägga mig i för mycket, men det är svårt. I början var min svärdotter chockad, men nu - efter tolv år - tror jag att vi hittat balansen.

”Vi vet allt om varandra”

I familjen är alla starkt bundna till varandra.

– Vi delar ett liv. Om någon är sjuk, behöver barnvakt eller skjutsas någonstans finns det alltid någon som ställer upp. Vi reser ihop, och vet allt om varandra. Det finns inget bättre än att ha alla på middag, jag älskar det!

Isabel Allende gestikulerar upplivat, och fortsätter med att berätta hur nära hon står sin 89-åriga mamma i Chile. De skriver eller pratar varje dag, och det är tack vare deras täta brevväxling som hon minns så många detaljer ur sitt liv.

I familjen myllrar det av excentriska personligheter. Hon skriver om makens tre barn, som alla blev narkomaner. Om sorgen efter sin egen dotter Paula, som dog i en ärftlig sjukdom. Och om hennes son Nicos nya, invecklade familjeband (hans fru blev kär i en kvinna, som först var ihop med Isabels make Willies styvson. Ja, ni fattar...)

Var det svårt att skriva om dina nära?

– Ja. Jag ville inte såra dem, men samtidigt berätta sanningen. Jag gav manuset till alla, och så kom de tillbaka och hade egna versioner om allt..! Någon var rädd att det skulle blir för privat, en annan ville ha mer om sin egen historia. Det ledde till att vi pratade väldigt mycket. Alla blev nöjda till slut.

Pratar med sin döda dotter

I boken finns verklighetstrogen vardag, men också glimtar av den Allendeska andligheten: Isabel pratar ständigt med sin döda dotter Paula och känner hennes närvaro. Hon beskriver en schamansk ritual för att få andlig vägledning - hon dricker en indiansk brygd som ger hallucinationer.

Samtidigt är hon jordnära.

- Min livsfilosofi är "Du har bara det du ger". Vad är en story, glädje eller pengar om du inte delar det med andra? Ingenting. Vem vill spara pengar på hög för att sedan ligga klädd i Armani i kistan? Inte jag i alla fall.

Bor i San Francisco

Namn: Isabel Allende Ålder: 67 år. Familj: Maken Willie, sonen Nico från ett tidigare äktenskap. Dottern Paula, som avled 1992. Flera barnbarn och andra närstående. Bor: San Fransisco, USA. Bakgrund: Kusindotter till Salvador Allende, Chiles president som störtades i militärkuppen 1973. När Augusto Pinochet tog makten flydde familjen. Bodde tio år i Venezuela. Journalist och författare i över 40 år. Romandebuten "Andarnas hus" 1982 blev en internationell storsuccé. Andra böcker är till exempel "Eva Luna", "Ödets dotter" och "Paula". Läser just nu: Spansk litteratur som research inför nästa bok. Favoritförfattare: Jag själv så klart! Aktuell: Med den självbiografiska "Summan av dagarna" (Norstedts).

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln