Lögnerna om lönen
Publicerad 2014-12-17
Kristian Lundberg läser ett spännande reportage om varför vi jobbar mer - men får mindre
Erik Sandbergs Lönesänkarna är lika spännande som en kriminalroman. Det finns en formulerad gåta i form av en fråga. Och det finns flera olika svar. Det är också uppenbart att någon ljuger.
Författaren är på jakt efter sanningen.
Sandberg har en enkel programförklaring för sitt journalistiska bokprojekt: ”Jag började den här resan med att söka svar på varför levnadsstandarden för vanliga människor inte utvecklats i samma takt under min livstid som under tidigare generationer.”
Det är en grundläggande, närapå självklar fråga. Varför får vi det bara sämre?
Omkring den frågan samlar han sedan bland annat företagsledare, ekonomiforskare, aktiesparare, industriarbetare, politiker, ekonomer.
Det är oavbrutet spännande läsning. Erik Sandberg ger sig ut på en roadtrip genom ett samtida Sverige där ekonomiska teorier väger tyngre än den pågående, faktiska verkligheten. Han skärskådar en värld där en felaktig teori som upprepas till slut blir betraktad som en sanning.
Han interfolierar hela tiden den ekonomiska analysen med egna reflektioner, egna kommentarer.
Han är generös med berättelsen om sitt eget liv, om bakomliggande släktled som på ett sätt hela tiden såg till att skjuta en del av vinsten framför sig, till kommande generationer. Han presenterar också ett antal intervjuer som löper längs med hans personliga nedslag i samtiden. Han prövar teori mot verklighet. Leder sänkta löner till en minskning av arbetslösheten?
Svaret är nej och åter nej. Det leder däremot till ökade vinster i företagen.
Men varför får vi det då rent faktiskt sämre och sämre?
Det sker dels genom försämrade villkor i arbetslivet och det sker dels rent ekonomiskt, räknat till kronor som vi har i plånboken. Vi arbetar mer, tjänar mindre. Hela tiden matas vi med att lösningen på arbetslösheten är ytterligare lönesänkningar, inte minst för ungdomar. Vi får också regelbundet höra att vår lägsta lönenivå är högre än i många andra länder.
Är det sant då? Nej, också det är en lögn som vi matas med.
Men var tar pengarna vägen?
Hjulen snurrar ju uppenbarligen i den samtida ekonomin.
Ett svar är aktieutdelning. På tio år har exempelvis Scania betalat ut 41,5 miljarder i aktieutdelning till sina ägare. Lägg den siffran intill de allt hårdare kraven på de anställda, där inte minst bemanningsföretagen håller fast vid en omänsklig arbetslinje.
I början av 90-talet hade Scania 20 000 anställda som tillverkade 28 000 lastbilar och bussar på ett år. Drygt ett fordon per anställd.
Tio år senare hade antalet anställda ökat till 28 000 medan antalet producerade fordon hade ökat betydligt mer, till 45 000.
År 2011, efter ytterligare ett decennium, var antalet anställa uppe i 37 000 medan antalet färdiga fordon vuxit till otroliga 84 000 – mer än två fordon per anställd och år.”
Med andra ord. Vi arbetar mer och mer för mindre och mindre ersättning. Och röster i offentligheten kräver att ojämlikheten ska öka, lönerna ska sänkas ytterligare. Marknaden sägs kräva det.
Men vilka blir konsekvenserna av ett sådant ojämlikt samhälle? Sandberg träffar ekonomen och forskaren Jesper Roine från Handelshögskolan i Stockholm som påpekar att den lilla klicken rika personer oftast är människor med mycket inflytande på olika sätt. ”Om dessa människor inte ser samhällsproblemen i sin vardag, därför att de har egna lösningar, så faller samhället isär.”
Och är det inte där vi numera befinner oss? I en samtid som faller isär i två mycket grova kategorier.
De som har och därmed kan välja.
De som ingenting har och förlorar allt mer av sitt handlingsutrymme.
Lönesänkarna är en mycket viktig bok. Välskriven och gedigen i sitt sökande efter mer komplexa sanningar. Erik Sandbergs projekt är oerhört ambitiöst.
Jag både hoppas och tror att det får en central plats i den ekonomiska samhällsdebatten.
