En dagens Job på intrigens marknad
Publicerad 2014-08-18
Stewe Claesons Komma nära en fascinerande moralisk undersökning av samtiden
”Vem tror du att du är?”
När man möts av den frågan, som ju alls inte är en fråga, utan bara ett sätt att tvinga in den andre i en känsla av skam - då förstår man att man har förhävt sig, passerat en gräns.
Och så ska man sjunka ner i självtvivlets djupa sankmark.
Den första meningen i Stewe Claesons roman Komma nära fungerar både som kapitelrubrik och innehållsbeskrivning: ”Pontus Wilhelsson (30) Vem tror du att du är?” Och svaret som sedan ges på knappa två hundra sidor är dubbelbottnat, minst sagt.
Och i takt med att Claeson låter romanen veckla ut sina skikt och dimensioner blir frågan om personligt ansvar och skuld samt det nutida liberala systemskiftet faktiskt till en verkningsfull intrig.
Huvudpersonen Pontus Wilhelmsson är på ett plan sakkunnig konsult på en mindre miljö-byrå vars tjänster används av kommuner som är för små för att ha en egen miljöexpertis. Det är den konkreta faktiska handlingen. Intrigens marknad, om man så vill. Det är dock en verklighet som hela tiden är i glidande, i föränderlighet. Ett efter ett dyker minnesfragmenten upp hos Wilhelmsson. En efter en kommer personerna fram, som alla, på olika sätt, vill justera svaret på frågan om vem Pontus verkligen är. En förrädare. En förfuskare. En lämnad man. En bitter man. En son. En vars far har dött. En skumraskfigur van vid att ljuga.
Pontus kläs av sina egentliga egenskaper och i glappet mellan sken och verklighet kan skam och inbillad skuld tvinga sig in i tomrummet. De inre salarna av rädsla där svaret på den egna identiteten till slut blir: ”jag vet inte vem jag är längre.”
Stewe Claeson beskriver ett slags annekterande övergrepp som tar form av en identitetsförlust där offret till slut närapå accepterar sin roll som förövare. Det är oerhört skickligt iscensatt, en kafkaartad process där huvudpersonen kläs av sin sociala identitet, bland annat genom insinuanta anonyma brev.
Pontus Wilhelmsson själv blir en sorts miljöbalkens motståndsman. ”i grund och botten handlar det om en enda sak: denna alltmer ohämmade girighet i samhället, också hos ytligt sett oförvitliga medborgare, jag störs av allas habegär …” Huvudpersonen reflekterar vidare: ”ett habegär som snart saknar alla gränser, som inte längre står tillbaka för någonting, ett slags det priva-tas, dvs. det marknadsliberalas grundfilosofi/…/”
Och allt eftersom berättelsen fortskrider, desto tydligare blir det att Pontus Wilhelmsson är en sorts tjänstemannavärldens Job, som förgäves försöker lägga fram sin sak. Utan framgång. Stewe Claesons berättelse är en fascinerande moralisk undersökning av samtiden och ett levande bevis på att det verkligen går att skapa en skönlitterär politisk berättelse.
