En älskvärd DDR-vän

Uppdaterad 2016-11-22 | Publicerad 2016-11-18

Carsten Palmær om biografin som ger utskällde S-profilen upprättelse

Skolreformatorn Stellan Arvidson vid läroverket i Hudiksvall. Arvidsons skolreform, enhetsskolan, blev aldrig verklighet. Foto: Samtliga svartvita bilder är hämtade ur "Dröm och verklighet".

På senare år har det kommit ut ett par biografier som ger upprättelse åt några betydelsefulla och förtalade vänstersossar: Hjalmar Mehr var inte alls någon rivningsgalen Stockholmsvandal. Lennart Geijer var mycket annat och mer än en horkund.  

Nu har turen kommit till Stellan Arvidson: poet, litteraturforskare, skolreformator, ordförande i Författarföreningen, socialdemokratisk riksdagsman, ordförande i Föreningen Sverige-DDR, ordförande i Svenska Fredskommittén. Bland mycket annat.

”Som mitt största nederlag betraktar jag skolreformens bittra öde”, skrev den 93-årige Arvidson till en vän. Då hade han ändå en hel del nederlag att välja på.

Arvidsons skapelse kallades för enhetsskolan. Den gamla folkskolan ville sprida lydnad, gudsfruktan och fosterlandskärlek med hjälp av örfilar och psalmsång. Den nya nioåriga skolan var tänkt att prioritera individens utveckling på egna villkor. Om eleverna fick tillgång till kulturen och uppmuntrades till självständigt tänkande så skulle svenskarna inte längre hänga Hötorgskonst på väggarna och köa till Åsa-Nissefilmerna. Trodde Arvidson.

Hela reformen kompromissades bort i den blocköverskridande enighetens namn och resultatet blev dagens grundskola, ”en liberal soppa” enligt Arvidson.

I Dröm och verklighet tecknar Birgitta Almgren bilden av en älskvärd hedersknyffel som aldrig köpslog med sina principer: Officersdottern som han vill gifta sig med lämnar honom eftersom han är socialdemokrat. Från sin lektorstjänst i Tyskland får han sparken eftersom han är uttalad antinazist.

Flera gånger är han påtänkt som ecklesiastikminister – med ansvar för kyrka, kultur och skola – men det stupar på att han öppet framträder som ateist.

När han förespråkar att Sverige ska erkänna DDR blir han av med sin riksdagsplats.

Eftersom DDR – den lutherska varianten av realsocialismen – i svenska medier framställs som enbart en säkerhetstjänst med vidhängande stat, måste socialdemokraten Arvidsons lojalitet med landet som reste Berlinmuren framstå som obegriplig för en nutida läsare.

Men den gamle clartéisten Arvidson och många med honom såg ett framtida socialistiskt världssamhälle som den enda långsiktiga garanten för fred. De betraktade knappast ett land som DDR som ett arbetarnas paradis, snarare som ett mer eller mindre tafatt försök att under omöjliga förhållanden bygga ett jämlikare samhälle. De var nästan alltid överdrivet lojala mot de stater de ville bygga vänskapsband till och avfärdade all kritik som imperialistisk propaganda. Det var ett grundläggande misstag.

Poeten Stellan Arvidson vid skrivmaskinen 1948. Mångsysslaren Arvidson var även ordförande i Författarföreningen.

I en konventionell biografi brukar man följa föremålet kronologiskt, från vaggan till graven. Dröm och verklighet delar i stället in Arvidsons liv i olika ämnesområden: Studenttiden och Clarté, forskningen om Thomas Thorild, skolreformen, DDR, dikterna.

Professor emerita Birgitta Almgrens bok är i god mening akademisk: hon gissar inte, spekulerar inte och dömer inte. Det överlåter hon åt läsaren och skapar därmed en sällsynt spänning under den sakliga ytan.

Arvidsons tragiska och dramatiska privatliv spar hon till de sista kapitlen. Ty under Almgrens torra stil och noggranna källhänvisningar bultar ett hjärta: Boken börjar med Tette, flickan han aldrig fick gifta sig med.

Och den slutar med hur Arvidson efter flera års tvekan lämnar sin familj för folkskoleinspektör Britta Stenholm, ett passionsdrama i skolbyråkratins korridorer.

Almgren kommenterar inte Stellan Arvidsons eventuella kval och förtvivlan som hatad skolreformator, DDR-försvarare och förlupen make.

Det är effektiv dramaturgi, sakligt och romantiskt på ett sätt som passar biografins föremål. ”Livet”, skrev Stellan Arvidson, ”är inte bara rågen på fältet utan också suset i rågen”.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.