Man baxnar när man läser om korruptionen
Hynek Pallas skriver hyperintressant om Slovakiens historia och nutid
Publicerad 2023-09-30
Hynek Pallas älskar att åka tåg i Centraleuropa. Enkelt och snabbt kan man ta sig från Wien till Prag, mellan Bratislava, Košice, Brno och massor av små stationer – vart man vill i det som en gång var Tjeckoslovakien.
I sin gedigna reportagebok ”Skotten i Slovakien” gör Pallas just det. Han är barn till två tjeckiska dissidenter, har sedan många år en lägenhet i Prag, och nu vill han på djupet lära känna grannlandet Slovakien.
Utgångspunkten är morden på journalisten Ján Kuciak och hans fästmö, arkeologen Martina Kušnírová, i februari 2018. Kuciak hade bland annat avslöjat kopplingar mellan regeringspartiet SMER och italiensk maffia.
De annars så desillusionerade slovakerna gick man ur huse i massprotester mot korruption och för fria medier. Det var förändring i luften, men bara några år senare är den stämningen så gott som bortblåst. Hur ska man förstå det?
För att få svar vindlar sig Pallas bakåt i historien, till Tjeckoslovakiens bildande 1918 och sedan framåt till andra världskriget, kommunisttiden, och den explosion av rovdrift och korruption som följde på 90-talet efter Sovjetunionens kollaps och födelsen av Slovakien som egen stat. Det hedrar honom att han, när han reser runt, inte citerar de där obligatoriska taxichaufförerna som jämt får representera ”vanligt folk” när journalister tar en sväng i verkligheten.
Pallas antar ett tydligt minoritetsperspektiv, som bidrar med klarhet och nyanser
Nej, Pallas har riktiga kontakter. Han möter forskare, journalister, filmare, författare och hårt arbetande lokala kulturaktivister. Han reser med romer in i deras chockerande eftersatta bostadsområden, och lyssnar på vad de har att berätta. Han är påläst om landets historia, samtid, ekonomi och politik, och har koll på opinionsundersökningar. Den som vill veta någonting om Slovakien har källan här.
När Tjeckien och Slovakien delades var det, enligt Pallas, ingen stor sak för tjeckerna. I Slovakien var det däremot början på ett intensivt nationsbygge. Tjeckerna hade betraktats som ett slags kolonisatörer som såg ner på slovakerna. Kommunistregimen var ur den synvinkeln bättre: de industrialiserade landet och installerade slovaker på höga administrativa poster.
På 90-talet uppstod en kamp om historieskrivningen. Pallas skildrar hur en nationsmyt konstruerades med hjälp av bland annat ett par katolska helgon, en speciell borg, 800–900-talens rike Stormähren och det antifascistiska upproret 1944. Processen pågår fortfarande, och vilar starkt på en slavism där varken judar eller de stora minoriteterna romer och ungrare får plats, trots deras långa historia inom landets nuvarande gränser.
Pallas antar ett tydligt minoritetsperspektiv som bidrar med klarhet och nyanser. För ungersk-slovaker är inte nödvändigtvis kommunismens fall någon avgörande händelse. För romer har EU-inträdet betytt mycket lite: deras EU-stöd försnillas långt innan de ser röken av det. Att åttio procent av Slovakiens judiska befolkning mördades under kriget märks knappt på museerna Pallas besöker och i skolböckerna han granskar.
När han skriver om den samtida korruptionen kan man inte annat än baxna. Efter Ján Kuciaks och Martina Kušnírovás död läcktes den hemliga polisrapporten. Där avslöjades mutskandaler som involverade politiker i det inflytelserika partiet SMER, stenrika affärsmän, högt uppsatta poliser och domare. Självaste riksåklagaren hade tillåtit en affärsman som troligen beställt mordet på Kuciak att installera en övervakningskamera på sitt kontor.
Inte konstigt att slovakernas förtroende för staten och politikerna är milt sagt vacklande.
Naturligtvis har Slovakien i dag starka populistiska, konspirationsteoretiska och högerextrema rörelser och partier. Pallas ger dem specifikt slovakiska, östeuropeiska förklaringar, men sätter dem inte i samband med den globala högerradikala våg som just nu sveper också över USA, Frankrike, Skandinavien, Brasilien, Israel – listan kan göras lång. Och den komplicerar bilden.
Nu kan allt inte göras i en och samma bok. ”Skotten i Slovakien” är innehållsrik och hyperintressant som den är. Fram träder en bild av ett paradoxalt land. Ryssvänligheten är stark men solidariteten med ukrainarna har varit större än i Tjeckien. Auktoritära, rasistiska rörelser vinner mark, men det finns än så länge gott om fria medier – och människor är alltså beredda att demonstrera för dem. I alla fall var de det så sent som för fem år sedan.
