Psalmer till kamp mot diktaturen
Publicerad 2015-08-05
Så okonstlat kan politisk dikt formuleras
Dmitrij Strotsev är en av grundarna till konstnärsgruppen ”Belaruski klimat” - en konstellation som mellan åren 1988 och 1994 kom att utveckla formen för litterära framträdanden - inte minst i det att gruppen kom att blanda en rad olika konstformer där film kanske var den genre som var svårast att förverkliga. Per Bergström skriver i sitt initierade efterord till Strotsevs Adams tystnad:
”Inte minst intresserade de sig för att göra film, ett medium som dock var alltför dyrt och i stället började gruppen arrangera muntliga filmfestivaler. Författarna och konstnärerna framförde sina filmer från scenen genom att berätta dem.”
Bergström ger också en del värdefulla nycklar in till Strotsevs dikter och till den speciella politiska och sociala miljö som är en ofrånkomlig del av hans litteratur, inte minst det mångfacetterade intresset för kyrka och tro som ofta också tar sig direkta politiska uttryck där trons naivitet enkelt går att förvandla till ett antal samtida frågor: ”varför skriker/den ukrainska kyrkans överhuvud/för att han är omringad/av värnlösa ukrainska troende/Varför tiger den ryska kyrkans/patriark/för att han är värnad/av den ryska armadan/varför talar jag/en vanlig kristen/för att jag skäms”.
Just så enkelt och okonstlat kan en psalm formuleras.
Den politiska situationen under Aljaksandr Lukasjenka är en skrämmande verklighet som naturligtvis direkt ger konsekvenser för både dikten och rummet där dikten skapas - exempelvis så har det belarusiska författarförbundet tvingats bort från sina lokaler. Likaså har det införts en speciell sorts licens som i princip kväver alla oberoende förlag och tidskrifter. I ett sådant klimat är Strotsevs avslutande rader inte defaitistiska utan manar i stället till kamp: ”sak samma/om ni så/reser upp/gazproms torn/i stället för/min enkla boning/segern är er”.
