Nu börjar eliternas rädsla att märkas
I Jesper Roines nya bok ser vi ojämlikhetens konsekvenser
Uppdaterad 2023-09-05 | Publicerad 2023-09-04
Trodde du att vi måste välja mellan jämlikhet och tillväxt? Att de ”lika möjligheter”, som alla politiker i ord hyllar, skulle gå att skilja från de ”lika utfall” som borgare brukar kallar kommunism? Att sänkta skatter leder till ditten och höjda skatter till dutten?
Då får du tänka om.
Den ekonomiska forskningen kan ge oss en hum, men i slutändan handlar det mesta om sammanhang: hur och när.
Det är frustrerande. Samhällsforskare är väl det enda släkte man kan fråga vad klockan är utan att få ett entydigt svar, tänker jag när nationalekonomen Jesper Roine i sin nya bok ”Därför är ojämlikheten viktig” reder ut vad vi egentligen vet om den svenska och globala ojämlikheten och dess orsaker. Men det är också en nyttig påminnelse i en tid när etablissemangets svar på populistiska strömningar ofta är att vi ska ”lyssna på experterna”. Det gäller inte minst nationalekonomin, som lyckats ge sina alster en lyster av ovedersäglig naturvetenskap genom avancerade beräkningsmodeller.
Boken är en pedagogisk, ibland förnumstig, men alltigenom välskriven lektion i jämlikhetskunskap, så att vi ska förstå att politikerna pratar om olika saker när den ene till exempel säger att barnfattigdomen ökar och den andre att den minskar. Vi får lära oss skilja på absoluta och relativa jämförelser, på förvärvsinkomst och disponibel inkomst och hur en Kuznetskurva skiljer sig från en Pikettykurva.
Den globala bilden: först 150 år av ökade klyftor mellan länder, sedan snabbt minskande på grund av Kinas och Indiens tillväxt. Den svenska: ojämlikheten har ökat dramatiskt på 30 år.
Och under läroboksytan ljuder alarmet: klyftorna växer för snabbt. Balansen mellan arbete och kapital har rubbats. De växande klassklyftorna i Sverige beror ju inte på ökad lönespridning, utan dels på att ersättningarna ur försäkringssystemen släpat efter, dels och främst på att de superrika dragit ifrån tack vare sitt kapitalägande. ”I vilken mån det är bra eller dåligt kan man diskutera, men det går inte att komma ifrån att Sverige sticker ut när det gäller hur gynnat kapitalinkomster och kapitalägande är i relation till arbetsinkomster” konstaterar Roine. Och han är orolig för framtiden. Skatteviljan kan urholkas när de rika skickar pengarna till skatteparadis och använder sin ekonomiska tyngd för politisk makt. Vid horisonten anas de missgynnades revolt, om inte med högafflar, så med valsedlar och gula västar.
Här talar en marknadsälskare som vill rädda kapitalismens lite mer mänskliga ansikte för systemets egen överlevnad. På så vis är boken talande för vår tid. Även organ som annars inte gjort sig kända för sina socialistiska böjelser har på senare år varnat för ojämlikheten: IMF, OECD, Davos-mötet. De lite mer insiktsfulla eliterna har blivit rädda. De larmsignalerna kommer, misstänker jag, att öka till mistlursstyrka, när det visar sig att klimatomställningen tvingar fram krympande ekonomier och kampen om fördelningen därför hårdnar.
