Unik bild av Metallicas frammarsch i Sverige

Sofia Bergström läser svensk bok om thrash metal-bandets karriär

Foto: Pontus Orre
Metallica vid konserten i Globen den 5 maj i år.

avSofia Bergström

BOKRECENSIONER

Jag känner ofta att jag föddes i fel årtionde. 

När min farmor har berättat om hur hon som tonåring såg Jimi Hendrix i Mariebergsskogen i Karlstad har jag lyssnat med stor avund. Likaså när min pappa har beskrivit hur rockbandet Kiss revolutionerade tillvaron under 70-talets slut.

För mig som föddes och växte upp under 90-talet – pojkbandens guldera – har djupdykningar i musiklitteraturen varit ett sätt att resa tillbaka i tiden.

Lyckligtvis finns hårdrockens historia återberättad i en uppsjö av självbiografier, fakta- och reportageböcker. Oftast med den brittiske musikjournalisten Mick Wall som avsändare.

Men ytterst få hårdrockböcker har skrivits på svenska som originalspråk. Eller för den delen: med ett uteslutande svenskt perspektiv. Just därför är Metallica: sorgespel & segertåg ett välkommet inslag i det tyngre bokutbudet.

Tillsammans med ett 50-tal musikjournalister, branschmänniskor och hängivna fans kartlägger författardebutanten Fredrik Brolin Metallicas alla Sverigebesök och den svenska hårdrockpublikens relation till bandet. Från första spelningen på Göta Lejon i Stockholm 1984, fram till den här sommarens Polarprisutdelning.

Den ikoniska thrash metal-aktens berg- och dalbana till karriär avhandlas i ett rappt tempo och skildras med charm, värme och humor.

Jag skrattar högt när jag läser om att chefen för bandets tidigare distributör Alpha Records, Benny Hedlund, beskrev Metallica som ”vidriga” inför släppet av albumet Master of puppets.  Likaså när jag tar del av James Hetfields brev till den forne fanzinemakaren Lennart Larsson som skämtsamt (?) inleds med: ”Om du ger ut min adress till någon så sliter jag ut ditt hjärta och matar våra hundar med det”.

Samtidigt har boken ett genuint, inlevelse­fullt och jordnära tilltal.

Bilder från fans, som i stort sett enbart visats i privata fotoalbum fram till nu, får läsningen att kännas inbjudande och intim.

Brolins passion och beundran lyser oavbrutet igenom, men han vågar också gräva i bandets snedtramp, motgångar och mindre lyckade karriärval. Till exempel bandets hetsiga – och starkt kritiserade – kamp mot fildelningsgiganten Napster, med trummisen Lars Ulrich i förarsätet.

Bilder från fans, som i stort sett enbart visats i privata fotoalbum fram till nu, får läsningen att kännas inbjudande och intim. Och när personer som exempelvis Tobias Forge, mannen bakom Ghost, delar med sig av diverse barndomshistorier känner man sig som en fluga på väggen i något gammalt tonårsrum.

Men redogörelsen av basisten Cliff Burtons tragiska död i en turnébussolycka utanför småländska Ljungby gör mig besviken. I boken intervjuas ett fåtal personer som befann sig vid olycksplatsen den ödesdigra septemberdagen 1986, däribland en ambulansförare och en fotograf. Tyvärr blir slutresultatet förvånansvärt flyktigt och rumphugget.

Den som letar efter nytt eller spektakulärt bakom kulisserna-stoff om hårdrockens största band får också leta vidare. Metallica: sorgespel & segertåg samlar mestadels information som hängivna fans troligtvis redan har koll på.

Boken ger emellertid en unik, nostalgisk och underhållande helhetsbild av Metallicas frammarsch i Sverige och borde tilltala inbitna fans såväl som Nothing else matters-strölyssnarna.

I kulisserna pågår också en intressant skildring av hårdrockscenen i stort. Om svenska mediers attityd mot en stundtals utskrattad och förbisedd subkultur, fanzinetidningarnas forna makt och en numera daterad tapetradingkultur.

Sådant som vi 90-talister bara kan läsa om nu för tiden.

ARTIKELN HANDLAR OM