”Jag växte upp i ett hem utan böcker”

Ingalill Mosander

Peter Robinson är arbetargrabben som blev succéförfattare – tack vare Sjöwall-Wahlöö

Egentligen hade han tänkt bli poet.

Men så läste han Sjöwall-Wahlöö.

I dag har Peter Robinsons böcker om överkommissarie

Alan Banks sålts i över en miljon i Sverige.

helskärm

Hans senaste ”I djävulens sällskap” har gått rakt upp på topplistan. Det var samma sak med hans förra bok ”En bit av mitt hjärta”. Enligt bransch-tidningen Svensk Bokhandel säljer han numera inbundet minst 50 000 exemplar och omkring 200 000 i alla format.

Men vem är han då?

En lågmäld och vänlig 57-årig engelsman, sedan många år bosatt i Toronto i Kanada. Och som verkar uppriktigt förvånad över sin internationella framgång som författare.

– Jag växte upp i Yorkshire i ett hem utan böcker. Min mamma fick börja jobba när hon var fjorton år och min pappa skickades som ung ut i andra världskriget och hann inte skaffa sig någon utbildning innan han blev familjeförsörjare. I dag läser han mycket och är väldigt stolt över att det gått så bra för mig.

Först att studera

Peter Robinson blev en flitig besökare på biblioteket. Han hade anteckningsböcker där han skrev egna versioner av Willhelms Tells och Robin Hoods äventyr. I slutet av tonåren började han intressera sig för poesi och studerade litteraturhistoria vid universitetet i Leeds.

– Jag var den första i min släkt som gjorde det och mina föräldrar förstod inte vad det innebar. Efter min examen sökte jag olika jobb men fick inget. Då bestämde jag mig för att flytta till Kanada och studera vidare där. Jag har alltid tänkt att om jag stannat kvar i England skulle jag blivit alltför påverkad av klassystemet. Någon med min ursprungsmiljö förväntades gå ner i gruvan, inte bli lärare vid något universitet.

– Ibland känns det som om min nuvarande tillvaro inte är sann och att jag en dag ska vakna upp och upptäcka att jag arbetar i den lokala jästfabriken eller paketerar in djupfryst mat.

Inspirerad av Sjöwall-Wahlöö

I stället tjänar han massor av pengar och kan ägna sig åt det han älskar – att skriva och, när han inte gör det, resa över hela världen. Han har även köpt sig ett hus i Yorkshire, där hans hjälte Alan Banks löser olika mordgåtor.

– Många har frågat mig varför jag inte förlägger handlingen till Kanada. Då citerar jag Graham Greene:

”Man brukar säga att för författare innehåller de första tjugo åren all den livserfarenhet de behöver – resten är iakttagelser”. För min del så stämmer det i allra högsta grad. Jag åker tillbaka flera gånger om året och håller kontakt via e-mail, tidningar, tv-serier med mera.

Peter Robinson försörjde sig genom att undervisa på universitetet i Toronto och skrev på nätterna under hela 1980-talet.

– Under många år var jag bara inställd på att skriva poesi. Men så läste jag era utmärkta svenska författare Sjöwall-Wahlöös serie om Martin Beck och tänkte, att något liknande skulle jag också vilja göra. Deras sätt att bedriva samhällskritik genom sina kriminalromaner lockade mig.

Mer pengar – mindre tid

Från början visste han ingenting om polisarbete, i dag har han några kloka kriminalkommissarier att rådfråga.

– Mina idéer får jag ofta när jag läser om brott i dagstidningarna, helst sådana där man inte har några spår efter förövaren.

Peter Robinson anser att han har världens bästa jobb.

– Det enda bekymmersamma är att ju mer pengar jag tjänar desto mindre tid får jag att skriva. För varje bok som kommer ut måste jag ge mig ut på långa reklamturnéer jorden runt. Jag älskar att träffa mina läsare men det tar allt mer tid i anspråk.

Sen ler han och säger att det är ett lyxproblem han står ut med.