Hård som en höger

Gunder Andersson uppskattar tidsfärgen och den effektiva prosan i Martin Holméns nya roman

helskärm

I början av Martin Holméns roman Nere för räkning ska den tidigare proffsboxaren Harry ”Kvisten” Kvist snart släppas ut från Långholmen. Kvar på stillot finns hans kärlek ”Limpan” som ska komma efter om fjorton dar.

När ”Kvisten” kommer ut hamnar han mitt i invigningen av Västerbron, mellan Hornstull och Kungsholmen. Mycket honoratiores, inklusive självaste kungen Gustaf V.

Tiden är alltså 1930-tal, närmare bestämt 1935. Det kungliga sammanhanget ska visa sig ha betydelse för det drama ”Kvisten” dras in i. Hans goda vän Beda har blivit mördad och mycket är skumt och hemlighållet.

Det bästa i Holméns bok är tidsatmosfären. ”Kvisten” bor i Sibirien, norr om Odengatan, fattigkvarter där det vimlar av mer eller mindre utslagna individer. Han själv är en ständigt cirarrökande flotte Viktor, som rätt mycket lever på gamla framgångar i boxningsringen. Men han är besatt av att leta rätt på bakgrunden till Bedas död, och därmed hamnar han i ett kaos av oförväntade hot från det ena och andra hållet med försänkningar ända upp i kungahuset.

Holméns prosa är lika våldsam och brutal som själva huvudpersonen. ”Kvisten” verkar oavbrutet beredd att låta högern tala. Må vara som det är med det, problemet med boken är att den inte håller ihop, litterärt och handlingsmässigt. Den våldsamma handlingen drar alltmer iväg mot kungahuset, fast hur då? Skulle V-Gurra haft något med Bedas död att göra? Otroligt, inte bara med tanke på hans vid den tiden sexuella preferenser. Fast nån annan då? Där uteblir svaret.

Holmén skriver en effektiv, hårdhudad prosa, även om man skulle önska att han hade sorterat bland vad som är inflation i bildspråk, en sorts signal till litteraritet som känns totalt onödig. Att ”Kvisten” vandrar omkring ständigt full när han inte är bakfull hör, antar jag, till genren. Eller miljön.

IOGT och NTO verkar inte ha haft någon betydande kundkrets bland Sibiriens arbetar- och småföretagarkretsar.

Och vad gäller ”Kvistens” kärlekstörst efter kåkälskaren ”Limpan” går det väl som förväntat. Kärlek kommer och går.