Gastkramande politikermord i terrorns tidevarv

Sinziana Ravini: ”Jan Kjærstad är den postmoderna metalitteraturens deckarkung par exellence”

Publicerad 2019-09-03

Den norska författaren Jan Kjærstad är Nordens Thomas Pynchon enligt Karl Ove Knausgård.

Jan Kjærstad, den postmoderna metalitteraturens deckarkung par excellence, Nordens Pynchon enligt Karl Ove Knausgård, har precis kommit ut med Berge, en psykologisk thriller kretsande kring ett mystiskt mord på en politikerfamilj från det norska Arbeiderpartiet.

Offren består av partiledaren Arve Storefjeld, hans fru Sofie, deras dotter Gry som är en lovande politker, hennes franska kille och deras lilla dotter Sylvie. Den bestialiska slakten, alla kroppar hittas med avskurna halsar, betraktas genast som ett terrorattentat.

Frågan är dock om mordet verkligen är politiskt, eller om det rör sig om ett rent absurt mord, en acte gratuit för att tala med André Gide som myntade begreppet i den omdebatterade Les caves du Vatican (1914). I romanen låter Gide en man döda en annan man utan någon som helst anledning, i sökandet efter den ”fria”, ”rena” handlingen.

Berge är en magistral roman, ett psykologiskt pussel av anekdoter och kulturella referenser som får textens nivåer att samspela som en orkester. Historien berättas genom tre personers ögon: den blaserade journalisten Ine Wang som ser attentatet som en karriärväg, en groteskt reaktionär men sympatisk domare som sippar cocktails och tittar på BBC:s Civilization och, sist men inte minst, den folkskygge och misslyckade författaren Berge, Grys expojkvän som sedermera misstänks vara gärningsmannen.

André Gide visade att till synes orsakslösa mord aldrig är orsakslösa, och till slut möter hans läsare sig själv i mördarens labyrintiska inre. Kjærstad åstadkommer något liknande, men lyckas även med bedriften att visa hur ett terrorattentat över en natt kan förvandla det kollektiva medvetandet.

Lever vi i terroristernas herravälde? Ja, mycket pekar på att det är de som formar våra drömmar och farhågor. Men den sanne terroristen byter ständigt skepnad, och det är här Berge blir en gastkramande och angelägen historia. För Berge handlar inte bara om tragedin på Utøya, om hotet som denna gång inte kom ”utifrån”, utan också om hur man förbereder sig på det oväntade. Eller som Kjærstad låter en av huvudkaraktärerna konstatera: framtiden tillhör den som kan förutse den.

Mot slutet levererar Kjærstad dessutom en ickepedagogisk och nyskapande förklaringsmodell som jag av spoilerskäl inte kan avslöja. Men jag kan med gott samvete hävda en sak: om Don DeLillo oroade sig över att terroristerna tagit över världsherraväldet, genom deras psykologiska övertag, så har Kjærstad funnit ett mästerligt sätt att få dem på fall, åtminstone psykologiskt. Det är trots allt på den mentala nivån som de verkliga krigen äger rum.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.