Malmö under belägring
Men den som vill skriva krim får allt serverat
Publicerad 2017-07-09
Malmö är indelat i ett antal zoner. Bostadsområden som definieras efter klass, kön och etnicitet.
Nyhetsrapporteringen berättar närapå dagligen om Malmö som en belägrad stad. En gangsterstad. Skottlossning. Mord.
Kriminella nätverk tycks ha lamslagit staden. Det borde med andra ord finnas en handfast grogrund för en mer realistisk form av kriminalroman. Allt är serverat.
Men få tycks vara kallade till att formulera det som vibrerar i luften. Det finns lyckligtvis undantag, bortom allfartsvägarna. Det för mig tidigare okända förlaget Blue publishing utger i dagarna vad som mycket väl kan bli en av årets mer fascinerande kriminalromaner.
Det är knappast på grund av den språkliga innovationen eller den välunderbyggda intrigen som Råttan av författarparet Kerstin Ivarsson och Johan Andersson finner sin plats i samtidslitteraturen. Den dramaturgiska linjen följer samma koncept som Chuck Norris. Bit ihop. Ge inte efter. Höj ett ögonbryn. De onda är onda bortom allt. De goda i det närmaste änglar.
Det som gör Råttan till en angelägen roman är snarare den känsla av nödvändighet som driver berättelsen framåt. Och där varje del av det kriminella pusslet skapar en trovärdig bild av samtidens grymhet. Här finns miljöbeskrivningar från ett Malmö vi sällan vill se. Vi utnyttjar det när vi kan tjäna på det. Droger. Alkohol. Människor. Allt är en vara. Och vi vill komma så billigt undan som möjligt.
Det blir i det närmaste omöjligt att inte ta berättelsen Råttan på allvar. Ivarsson och Andersson skildrar en pågående samtid. En värld av desperation, girighet och konstant utsatthet. Det tycks bara finnas två alternativ. Äga eller ägas.
Det debuterande författarparet visar också hur den kriminella ekonomin allt mer genomsyrar samhällssektorer som tidigare har varit förskonade. Det är exempelvis assistentbidrag och arbetsförmedlingens olika former av bidragsstöd som blivit lukrativa, riskfria brott med lägre risktagande än bankrån. Vem vill inte få in en slant på att kvittera ut en död persons pension? År efter år.
Men det finns alltid ett antal förlorare. Deras uppgift är att finansiera vinnarna.
Den litterära stilen i Råttan är snabb, effektiv. Författarnas bakgrund inom polis och arbetsförmedling skänker ytterligare trovärdighet till berättelsen.
Råttan är en dödshymn över en stad där vi har gett vika för rovdjurskapitalismen. Stark äter svag. Kriminell vinner över hederlig. Det är klart att personteckningen kan bli en smula trubbig, likaså en del dialogvändningar. Men det går att leva med. Det är resan som är slutmålet.
Det som blir romanens credo är att oavsett vad du gör blir du ägd in i märgen. Du vet bara inte om det.
En känsla som fångas på ett närapå klaustrofobiskt sätt. Den strukturerade formen och det ibland slarviga tilltalet bidrar till känslan av en roman som tränger ut mellan sina pärmar och blir en del av verkligheten.
