Privat möter offentligt i Chonglis butik

Camilla Hammarström ser en utställning som sätter fantasin i rörelse

Publicerad 2019-09-15

Chonglis butik i Peking är utgångspunkten för Andreas Gedins konstprojekt som visas på Konstnärshuset i Stockholm.

I hjärtat av Peking finns en butik i en inhägnad där det säljs fåglar, kaniner, fiskar, små sköldpaddor och syrsor. Det märkliga är att ägaren Chongli fyllt väggarna med fotografier av sig själv i olika officiella sammanhang, på konferenser och möten med prominenta personer.

Som representant för de första entreprenörerna efter kulturrevolutionen fick han delta i en mängd olika offentliga sammanhang som han nu stolt visar upp för sina kunder och förbipasserande.

Fotografierna samsas med målningar han gjort, och allt är utsatt för väder och vind i utrymmet som saknar tak. När Andreas Gedin var i staden fastnade han för denna iscensättning och mannen bakom den. Han dokumenterade dem noggrant och införlivade det hela i ett konstprojekt.


Utställningen på Konstnärshuset kan ses som ett kärleksfullt porträtt av Chongli och hans verk. På väggarna hänger fotografier av hans fotografier samt en hel del av hans målningar, traditionellt kinesiska med kalligrafisk text. I en film berättar Chongli om sitt liv och sin verksamhet. Runt honom i butiken finns alla inburade varelser, särskilt syrsorna i sina minimala runda plastbehållare är visuellt anslående.

Det enda som Andreas Gedin lagt till, som inte är ren dokumentation, är några burar av stål med grova stänger som för tankarna till fängelseceller. De knyter an till de inburade djuren, men förstås även till de oliktänkande och minoriteter som sitter fängslade i Kina. Greppet är enkelt och effektivt och lägger sordin på den mer sorglösa återgivningen av den sympatiske Chongli som lyckats anpassa sig i ett skoningslöst samhälle.


Om man tar del av den artists’ book som ingår i konstverket djupnar emellertid bilden ytterligare. Den består av en underbar essä som i Walter Benjamins anda undersöker fenomen i stadsmiljöer och olika former av självframställning.

Om Benjamin behandlar Paris passager så utgår Gedin från balkongen, hur den kan fungera som allt från hierarkisk talarstol till intim privatsfär. Chonglis butik kan ses som en balkong i bottenplan där det offentliga och det privata möts på ett säreget vis.

På samma sätt förhöll det sig med dadaisten Kurt Schwitters lägenhetsinstallation Merzbau som var på en gång konst och bostad. Den bestod av abstrakta former i trä och gips som byggts ut från väggar och tak tillsammans med allt möjligt skräp som människor lämnat efter sig.

I den polsk-amerikanske författaren Jerzy Kosiński ser Gedin en människa som, likt Chongli, vill gestalta en bild av sig själv och sin biografi. Han modellerade fram sin persona i samklang med medierna, tills de vände sig emot honom och ville förklara honom för en bluff. Det ifrågasattes om hans roman The Painted Bird (1965), om en liten pojkes umbäranden under andra världskriget, verkligen var självbiografisk.


Motsatsen till balkongen kan sägas vara mörkrummet. I Peking hittar Gedin analogin till det i fönstren i gatunivå som är täckta med papper och tyg för att hindra insyn. I mörkrummet kan man leva sitt dolda liv och framkalla bilden av sig själv utan risk för repressalier. Gedins iakttagelser sätter fantasin i rörelse. Det är en fröjd att följa med på hans strövtåg.

Konst

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.