En utställning som vill famna för mycket

Prerafaeliten Edward Burne-Jones uppbyggliga måleri visas på Waldemarsudde

avCamilla Hammarström

1 av 2 | Foto: Musée Orsay, Paris
Edward Burne-Jones, ”La roue de la fortune”, 1875–1883, olja på duk.

Prerafaeliterna ville måla som under ungrenässansen, före Rafael (1483–1520) De utvecklade en dekorativ bildvärld som är ett typiskt uttryck för tiden då industrialismens framfart möttes med romantiska fantasier om det förflutna.

Från att i början ha varit naturalistiska och socialt engagerade blev de alltmer drömmande och tillbakablickande. Man inspirerades av antika myter, sagor, legender och medeltida konst. Det vi i dag kanske tänker på som prerafaelitisk konst är den sena skönhetsdruckna stilen hos framför allt Dante Gabriel Rosetti på 1860-talet.


En av Rosettis elever, Edward Burne-Jones, fortsatte i sin lärares spår. Men hans palett är mörkare och motivvalen mindre lättsinniga. Bilderna utstrålar ofta ett stort allvar, kanske särskilt de religiösa motiven. Edward Burne-Jones var kritisk till den kommersiella konstmarknaden, ville måla för en bred publik och föredrog kyrkan som uppdragsgivare.

En av utställningens praktmålningar är Kärleken och pilgrimen, där den allegoriska Kärleken i form av en ängel leder en pilgrim ut ur ett törnesnår. Hela målningen befolkas av en mängd ömsint gestaltade små fåglar som blir en del av skeendet. Figurernas sammanbitna anletsdrag och den murriga färgskalan understryker att det inte är en lätt sak att välja kärlekens väg, också den är törnbeströdd.

Det handlar inte om den romantiska kärleken utan om den kristna människokärleken. I ängelns riktning finns en kungsfiskare som symboliserar fred.

En annan praktmålning föreställer Fru Fortuna, i utsökt draperad klänning, som sätter Lyckans hjul i rörelse. En av kropparna som är fastkedjade vid hjulet tillhör en kung. Budskapet är att vi alla är underkastade ödets nycker. Edward Burne-Jones bilder är uppbyggligt didaktiska och spreds till allmänheten genom fotografier och reproduktioner. Trots att han värnade om sin integritet var han den prerafaelit som blev mest berömd ute i världen.


Edward Burne-Jones var medlem av Arts and craft-rörelsen tillsammans med den nära vännen William Morris. Morris firma lät göra gobelänger och glasmosaiker av Burne-Jones målningar.

Hur Arts and craft-rörelsen och den prerafaelitiska konstströmningen påverkat nordisk konst och design är ämnet för andra delen av utställningen.

Här har man velat famna alltför mycket – både konst och design i flera nordiska länder. Utrymmet räcker inte till för att täcka ett så stort ämne. Det blir några nedslag av skiftande kvalitet. Några gobelänger, lite keramik och ett antal målningar, fotografier och grafik.

Här tar man även med impulser från den internationella symbolismen, som Edward Burne-Jones anses vara en av impulsgivarna till. Som Edvard Munchs vampyrkvinna och bilder av den dekadente Olaf Lange av sjöjungfrur och andra eggande kvinnovarelser.


Inflytandet från prerafaeliterna kom sent till Norden, strax innan modernismen gjorde dem omoderna. Så mycket avtryck hann de inte göra.

Arts and craft-rörelsen kom att ha en mer bestående påverkan på textil och heminredning. För att beskriva den hade det behövts en alldeles egen utställning.

ARTIKELN HANDLAR OM

Konst

Design