Direktören kan inte få bonus när lönen sänks

När vanligt folk lever på blodpudding får det räcka med girighet

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Publicerad 2022-10-12

helskärm

Torbjörn Johansson är avtalssekreterare på LO. Det kan vara ett av Sveriges viktigaste jobb den här vintern. Inom några månader ska nämligen drygt två miljoner svenskar få nya avtal om löner och anställningsvillkor.

Johansson är förbannad, och inte så lite orolig.

– Om vi ska få det här att funka får banne mig alla kavla upp ärmarna och börja äta blodpudding, säger han till TT.

Lite högre lön

Så här är det. I 25 år har lönerna i Sverige satts med industrin som utgångspunkt. I stort sett har det fungerat. Arbetare och tjänstemän i vårt land har nästan varje år fått lite högre reallöner. Och även om de varit otillräckliga har fack och arbetsgivare oftast kunnat enas om någon sorts låglönesatsningar.

Dessutom har ordningen varit bra för företagen, och för Sverige.
Nu finns det risk att hela modellen faller sönder. På några månader har skenande priser kastat reallönerna tillbaka till 2015. Självklart väcker det krav på kompensation. Dessutom växer klyftorna. Tjänstemännen drar ifrån arbetarna, och grupper som ställt sig utanför samordningen har ofta tjänat på det.

Varnar för strejker

Vi kan hamna mitt i en huggsexa. LO:s avtalssekreterare talar om risken för många strejker. Men höjs lönerna kan det leda till att allt blir ännu dyrare. Och ännu större skillnader mellan grupper.

Det måste inte gå så. Men om Sverige ska undvika att kastas tillbaka till 80- och 90-talens inflationsekonomi måste ett villkor uppfyllas. Alla måste ta sin del av ansvaret, även om det inte betyder att bokstavligen börja äta blodpudding.

Företagen kan inte kräva att deras anställda ska hålla igen lönekraven, och samtidigt dela ut massor av pengar till sina aktieägare. Direktörer kan inte tala om samhällsansvar, och sedan kvittera ut sin vanliga bonus. Och små yrkesgrupper kan inte förvänta sig att få mycket större löneökningar än alla andra.

Det fungerar inte, det vet vi.

Det svenskaste som finns

Låt oss komma med ett förslag. Torbjörn Johansson borde ta kontakt med Martin Wästfelt på PTK och Mattias Dahl på Svenskt Näringsliv för att göra det svenskaste som finns, nämligen förhandla och komma överens.

Skriv ett tillfälligt krisavtal där facken fortsätter att ta ansvar, och att arbetsgivarna gör det samma. Inga kompensationskrav i löneförhandlingarna, men heller inga utdelningar till ägare och absolut inga bonusar till direktörerna.

Det skulle vara möjligt att rädda samhället från ännu mer inflation. Om alla är beredda att "kavla upp ärmarna" och göra sin bit.

I vinter ska fack och arbetsgivare förhandla om löner och anställningsvillkor för över två miljoner svenskar. Samtidigt slår inflationen rekord, och klyftorna blir allt större.

Kan facken kräva kompensation för de stigande priserna? Och vad händer om arbetsgivarna vill att de anställda ska ta ansvar, samtidigt som aktieägare och direktörer fortsätter att få utdelning och bonus?

I chatten diskuterar Ingvar Persson löner och fördelningspolitisk med läsarna.