Gapet växer mellan EU:s rika och fattiga
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-01-15
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Bosse Ringholm och Anna Lindh får slåss om sittplats på nästa EU-toppmöte den 21 mars. Det blir trångt när de tio blivande medlemsländerna för första gången får vara med vid bordet. Visserligen utan rösträtt, men med möjlighet att bromsa eller driva på.
EU-ledarna ska gå igenom läget tre år efter Lissabonmötet. Då klubbade den portugiske socialisten Antonio Guterres igenom ett program för fler jobb och starkare ekonomi. Hur går det nu med livslångt lärande, ökad konkurrens, ny teknik och bättre miljö? Vilka länder är bäst på att klara de många indikatorerna?
I går delade kommissionen ut guldstjärnor till de duktiga eleverna i klassen. Göran Persson kan bjuda in till myskväll på Harpsund och idka högläsning med statsråden innan de återgår till obehagliga frågor om budgettak och sjukfrånvaro. ”Det är slående hur ofta Sverige, Finland och Danmark finns i toppen på tabellerna”, skriver kommissionen i sin rapport till toppmötet. De nordiska länderna visar ”att framsteg kan göras på alla områden – ekonomi, sociala förhållanden och miljö – om politiken är den rätta”.
Rapporten innehåller inte bara beröm och kritik av enskilda länder. Där finns också en oro över den tröga europeiska ekonomin, och mängder av statistik. Siffrorna från Eurostat berättar bland annat om de stora skillnaderna i dagens EU. Närmare 60 miljoner människor räknas som fattiga. Portugal och Grekland ligger långt efter länderna i norra Europa.
När tio nya länder blir medlemmar fördubblas gapet mellan den rikaste och fattigaste tiondelen av befolkningen. Ändå är avsnittet om utvidgningen i kommissionens rapport erbarmligt tunt. Privatiseringar och avregleringar får beröm och länderna manas till ytterligare strukturreformer. De ekonomiska förändringarnas baksida – fattigdom och ökad arbetslöshet – förbigås med tystnad.
Den svenska regeringen vill att toppmötet gör mer för en god miljö och bättre villkor på arbetsplatserna. Förslagen är inte lätta att få igenom bland högerstyrda regeringar i dagens EU. Det kan bli ännu svårare att övertyga de nya länderna, som är trängda av sina dyra löften från medlemsförhandlingarna och nationellt missnöje mot nedskärningar. Investeringar i bättre miljö ställs lätt mot förbättringar för de fattiga i Rigas och Katowices förstäder. Minskade klyftor är en nödvändighet om inte arbetet för en hållbar utveckling ska gå i stå.
Folkrörelserna i Europa erbjuder andra förslag än kommissionen. Den europeiska Sociala plattformen kräver i ett upprop att EU inför utvidgningen lägger större vikt vid kampen mot fattigdom och utanförskap. De nya länderna bör tydligare berätta om sina planer för lågutbildade och arbetslösa. De ska inte påtvingas privatiseringar av grundläggande välfärdssystem. Jämställdhet och social trygghet måste bli tydligare mål.
Det budskapet borde tränga igenom väggarna till toppmötet i Bryssel.