Feminismen får inte vara så pryd
Jag kan sakna kvinnokampen. Den tid då kvinnor tog strid för sina sexuella och reproduktiva rättigheter.
Den moderna feminismen kan vara rätt pryd, faktiskt. När män inte vill se bröst accepterar kvinnorna och täcker över både brösten och barnet när de ammar på offentliga platser. Trots att ögonkontakten är så viktig täcker mamman över barnet och låter det ligga där och äta i mörkret.
När jag var ung brände kvinnor sina behåar och halva Europa solade topless. Kvinnokroppen bejakades. På 70-talet satt Birgitta Dahl i riksdagen - det finaste rummet i hela Sverige - och ammade sitt barn.
Mest skamliga
I dag blir en ammande kvinna hänvisad till kungliga slottets toalett. Brösten har blivit lika syndiga som rumpan, något man bara kan visa på toaletten. Det mest kvinnliga har blivit det mest skamliga.
Nu menar jag inte att kvinnokroppen ska vara någon allmän egendom, men kvinnokroppspolitiken har blivit en privat angelägenhet.
Kvinnor som föder barn i Stockholm får oftare svåra förlossningsskador. I det Alliansstyrda landstinget drabbas 7,3 procent av alla förstföderskor av så svåra bristningar i bäckenbotten att ändtarmsmuskeln skadas.
Kejsarsnitt ökar
Antalet kejsarsnitt ökar i hela landet, flest sker i Stockholm där nästan 22 procent snittas.
– Den grupp som ökat är de kvinnor som själva önskar sig kejsarsnitt, berättar professor Gunvor Ekman-Ordeberg för Svenska Dagbladet.
Med tanke på alla förlossningsskador är det inte konstigt att kvinnor kräver kejsarsnitt, men om allt fler väljer den privata lösningen minskar trycket på sjukvården och politikerna. Det saknas forskning, det saknas resurser och i just Stockholm finns det inte ens förlossningsplatser så det räcker till. Det är anmärkningsvärt att förlossningsvården i Stockholm befunnit sig akut krisläge i flera år utan att någonting förbättrats.
Dagens kvinnor måste upprepa 70-talskravet på säkra och smärtfria förlossningar för alla.
Rätt till fri abort
Jag kan sakna stridbara socialdemokratiska kvinnor som just Birgitta Dahl. Hon har också berättat om kampen för kvinnors rätt till fri abort:
– Kvinnor sågs som mannens ägodel. Det fanns ett otroligt hyckleri, dubbelmoral och kvinnoförakt. Våldtäkt inom äktenskapen var ännu inte straffbart och ofrivillig graviditet sågs som kvinnans misslyckande, vilket hon skulle straffas för. Många tonårsmödrar tvingades att föda ett barn och sedan adoptera bort det, eller leva i misär utan utbildning eller arbete.
Om ett par veckor får också barnmorskan sin dom. Arbetsdomstolen ska avgöra om den småländska barnmorskan Ellinor Grimmark har rätt att vägra utföra aborter. Efter en lång och envis kvinnokamp infördes rätten till fri abort i Sverige 1975. Nu ifrågasätts åter kvinnans rätt att själv bestämma.
Feminismen får inte vara så pryd, nu måste den åter slåss för kvinnans rätt till sin egen kropp.
