Det håller på att skapas en förorts- grabbkultur

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Författaren till boken ”Varken hora eller kuvad”, Fadela Amara, var på besök i Sverige. Hennes bok handlar om den rörelse, Ni Putes Ni Soumises, hon startade mot kvinnoförtrycket och det sociala förfallet.

För två år sedan på den internationella kvinnodagen lyckades hon och några väninnor samla över 30?000 personer i Paris. Fackföreningsrörelsen, politiska partier och kvinnohus deltog i demonstrationen för att protestera mot våld och könsförtryck.

Fadela Amara och det socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande Nalin Pekgul möttes i en debatt på ABF för att diskutera varför förtrycket mot unga kvinnor har ökat i de segregerade bostadsområdena i Europa.

Fadela Amara ansåg att 1990-talets höga arbetslöshet var en viktig förklaring till att invandrarmännen i förorterna tappade fotfästet och att en ny form av kontrollkultur upprättades av deras söner. Sönerna krävde att deras systrar ständigt skulle övervakas för att deras oskuld skulle garanteras.

Ni Putes Ni Soumises startades efter ett antal mord och våldtäkter i hederns namn.

Nalin Pekgul hävdade att vi har fått en förortsgrabbkultur som inte har med någon särskild etnisk kultur att göra. Hon berättade att hon träffar invandrarmän som klagar på att deras söner terroriserar deras döttrar. Det här hade de unga killarna varken fått från föräldrarna eller från hemmiljön.

– Jag känner till föräldrar som köper restauranger långt hemifrån till sina söner för att döttrarna ska få lugn och ro, sade Nalin Pekgul.

Jag håller med om att de unga männens nya kontrollbehov inte kommer från deras föräldrar. Visserligen är jämställdheten mellan kvinnor och män större i Sverige än i många andra länder. Men de attityder som skapas bland invandrarkillar i storstädernas förorter har väldigt lite med föräldrarnas kultur att göra. Attityderna uppstår ur känslan av maktlöshet och att vara på samhällets botten.

Att förtrycka tjejerna i omgivningen blir ett sätt att avancera åtminstone ett trappsteg i samhällshierarkin.

Genom att begränsa systrarnas frihet och skapa ett förakt för alla frigjorda tjejer uppnår de detta. Killarna intalar varandra att de försvarar värdena från föräldrarnas kulturer. Men sanningen är att många av dem vet mycket lite om den egna kulturen.

Vad de gör är att skapa en ny, konservativ, kvinnoförtryckande traditionslös kultur.

Islamisterna utnyttjar frustrationen hos dessa unga män för att värva anhängare. I moskéerna får de höra att deras muslimska bakgrund är anledningen till att de är diskriminerade. Där får de också religiös motivering till att kvinnan ska lyda mannen.

Därför har Fadela Amara så starkt engagerat sig för ett slöjförbud i skolorna. Hon ser inte slöjan som en religiös symbol längre utan som en del av ett politiskt projekt.

Hon har rätt i att slöjan används för politiska syften. Men med slöjförbudet är jag rädd att muslimska fanatiker får ännu mer vatten på sin kvarn och kan fortsätta att hävda att den muslimska minoriteten i Europa förtrycks. Om staten går in och förbjuder kläder som en grupp kvinnor bär, dessutom någonting så enkelt som en huvudduk, är det svårt att samtidigt hävda att staten garanterar alla medborgares frihet och jämlikhet.

I Sverige har vi valt dialog i stället för förbud. Jag hoppas att samtalet i ABF är inledningen till att Europas sekulariserade muslimer tar sig plats i samhällsdebatten.

Diskussionen har alltför länge förts mellan islamister, islamofober och vetenskapsmän.

Vi måste alla inse att islamistisk fanatism är ett stort problem i Europa.

Emine Onatli (ledare@aftonbladet.se)