S ett parti för LO-gubbar i medelåldern
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-04-11
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
På fredag har socialdemokraterna extra partikon-gress för att diskutera tillväxtfrågor. Efter att ha läst partiets riktlinjer för tillväxt kan jag inte se mycket av intresse.
Varför kan inte socialdemokratin på allvar diskutera hur vi ska minska de stora klassklyftorna eller hur vi ska skapa ett samhälle där män och kvinnor är verkligt jämställda?
Jämlikhet har ett värde i sig men kan också vara det som behövs för att få bättre tillväxt.
När jag läser avsnittet om jämställdhet slås jag av att det inte ges några konkreta förslag om hur rätten till heltid ska säkras, hur kvinnors löner äntligen ska komma upp till samma nivå som männens eller hur man ska få fler män att i större utsträckning stanna hemma med sina barn.
När det gäller frågan om rätten till heltid är det samma gamla visa från förra kongressen som nu körs i repris. Regeringen har inte gjort någonting för att driva på frågan.
Samma sak gäller föräldraförsäkringen. Här finns nu en stark opinion som insett att försäkringen i dess nuvarande form blivit en kvinnofälla och kräver att försäkringen ska individualiseras. Men i riktlinjerna står endast att en delad föräldraförsäkring är en förutsättning för ett jämställt familjeliv.
Jag hade väntat mig mer av en socialdemokratisk kongress som ska diskutera framtidsfrågor. Om kvinnolönerna ska öka, om rätten till heltid garanteras och visstidsanställningar begränsas måste konkreta åtgärder sättas in genom riktat stöd till kommuner och landsting. Om männen ska stanna hemma med sina barn måste vi lagstifta om delad föräldraförsäkring.
Socialdemokraterna har haft starkt stöd bland kvinnor i offentlig sektor. Detta borde också avspeglas bland partiets medlemmar men tyvärr ser det inte ut så. Den medlemsundersökning som partiet gjorde visar att bilden av en socialdemokrat är en LO-man i 50-årsåldern. När jag försöker få kvinnor att gå med i partiet tvekar de ofta därför att de inte upplever att de frågor som diskuteras berör dem. Det är inte så att människor förväntar sig att hitta ett parti som i alla lägen tar upp just deras hjärtefrågor. Problemet är snarare att det överhuvudtaget inte finns utrymme för fria och kritiska diskussioner som skulle kunna skapa intresse för partiet. Jag känner nämligen ingen som skulle kunna börja engagera sig politiskt för förmögenhetsskattens skull.
För unga tjejer som engagerar sig politiskt är det också viktigt med starka kvinnliga förebilder. Det vore förödande för partiet om nästa partiledare inte skulle bli en kvinna. Tyvärr finns det starka krafter inom socialdemokratin som har svårt att tänka sig en kvinnlig partiledare. Vid sidan av moderater och kristdemokrater är vi det enda parti som aldrig har haft en kvinnlig partiledare.
Socialdemokratiska partiet har nu haft regeringsmakten i tio år. Men det räcker inte långt att hävda att vi är regeringsdugliga om vi framstår som ett parti utan visioner. Om vi vill ha fortsatt socialdemokratiskt styre måste vi ha en ledare som uppriktigt är engagerad i de frågor som framstår som viktiga idag.
Många säger nu att det var självklart att Anna Lindh skulle bli näste partiledare och statsminister.
Vi behöver ledare som inte pekar med hela handen utan, liksom Anna Lindh, har förmåga att lyssna och få människor att känna sig delaktiga i det politiska samtalet. Det finns flera kvinnor som skulle bli utmärkta partiledare. Tänk på till exempel Wanja Lundby-Wedin, Ulrica Messing eller Margot Wallström. Alla tre har visat att de skulle kunna axla det ansvar det innebär att bli partiledare.