Låga löner måste upp - annars hotar strejk

Det kan vara landets svåraste jobb, och det viktigaste. I går vid lunch utsågs två gamla förhandlingsrävar, Claes Stråth och Gunilla Runnquist, till statens medlare i konflikten mellan de hotell- och restauranganställda och arbetsgivarorganisationen Visita.

Stråth och Runnqvist kommer att behöva all sin erfarenhet. Medlarna ska få fram ett avtal som både fack och arbetsgivare kan acceptera, helst före den 19 april. Annars blir det strejk.

Det skulle hota arbetsfreden på hela arbetsmarknaden.

Avtal förra veckan

I förra veckan träffade facken inom industrin och industriföretagen en uppgörelse för de närmaste tre åren. Vid sidan av löneökningarna innehöll den en låglönesatsning. Då talade alla, från Svenskt Näringslivs Peter Jeppsson till LO:s Karl-Petter Thorwaldsson, om en norm för hela arbetsmarknaden.

Enigheten från förra veckan har dock visat sig en smula skör. LO anser - självklart - att låglönesatsningen är norm. Svenskt Näringsliv och Visita tycker tvärtom, och det är den saken Hotell- och restaurangkonflikten handlar om.

Med LO-förbunden i ryggen har Hotell- och restaurangfacket begärt en låglönesatsning som motsvarar den i industrins avtal. Arbetsgivarna vägrade och till sist återstod bara att varsla. Så fungerar det på svensk arbetsmarknad.

Sympatiaktioner

Konflikten kan utvidgas med sympatiaktioner i andra branscher, även sådana som har ett avtal. Motståndet mot en låglönesatsning för krogarna skulle kunna leda till strejk på fabriker, byggen och i affärer.

Ytterst är det detta LO-samordningen handlar om. Om arbetsgivarna håller ihop måste löntagarna också hjälpas åt. Så måste det vara, annars blir arbetsgivarens övertag alldeles för stort.

Ingen vill att det ska gå så. Därför är de statliga medlarnas uppdrag så viktigt, och därför inser förhoppningsvis arbetsgivarna på krogarna att vägen till arbetsfred går via samma låglönesatsning som i industrin.