En feministisk minister sviker inte kvinnorna
16 mars 2016 Pensioner
Hon ser bestämd ut på regeringens hemsida. Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll håller armarna i kors och tittar rakt in i kameran: ”Som minister i Sveriges första feministiska regering är skillnaderna i villkor för kvinnor och män en naturlig utgångspunkt i mitt reformarbete.”
Hon menar att hon vill minska orättvisorna mellan kvinnor och män, frågan är bara om hon kan hålla vad hon lovar. Det skiljer ungefär 7 000 kronor i månaden mellan en kvinnlig och en manlig pensionär. 150 000 svenska kvinnor har i dag en pension under EU:s fattigdomsgräns. Över hälften av alla kvinnliga pensionärer skulle inte klara sig utan särskilt stöd i form av garantipension eller bostadstillägg. Här finns mycket att göra för en feministisk regering.
Alla är förlorare
De orättvisa pensionerna är givetvis resultatet av ett orättvist arbetsliv. Kvinnorna har haft lägre lön, de har jobbat deltid för att ta hand om barn eller gamla föräldrar. Kvinnorna har haft tunga jobb. Många av dem har inte orkat fram till 65 utan gått i förtid och fått lägre pension. Kvinnorna är pensionssystemets absoluta förlorare, men det innebär inte att männen är vinnare. Egentligen är alla förlorare. Systemet räcker inte till. Vi lever allt längre, pensionen ska räcka fler år och därmed blir den lägre för alla. Annika Strandhäll vill att vi ska arbeta längre. Hon har lovat ett förslag om höjd pensionsålder redan denna mandatperiod och det kan vara vettigt. Många skrivbordsmänniskor kan gott arbeta några extra år.
Måste hålla det hon lovar
De som har tyngre jobb kommer däremot inte att orka. Till exempel är den genomsnittliga pensionsåldern inom LO 63 år och många som sliter i hemtjänsten orkar inte ens så länge. Om Annika Strandhäll nöjer sig med att höja pensionsåldern kommer skrivbordsmänniskorna att få högre pension medan hemtjänstpersonalen hamnar hopplöst efter. För att inte pensionsklyftan ska öka ännu mer måste samhället backa upp dem som inte orkar ända in i kaklet. LO föreslår en förlängd rätt till sjukersättning till 67 år
och det vore rättvist. Då skulle alla kunna börja sitt pensionärsliv vid 67. Dessutom behöver pensionssystemet mer pengar. Annika Strandhäll måste höja avgifterna så att även kvinnor kan leva på sin pension. Hon måste faktiskt hålla vad hon lovar.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.